Meduzaland

Första samlaget har jag antagligen förträngt, för det har jag faktiskt inget minne av.
Första fyllan minns jag däremot. Det var ett nyår, och jag drack nio öl, och några supar rent brännvin. Jag slocknade på trappan till byns ungdomsgård, där jag låg och sov tills någon bar in mig, och lade mig att sova på ett pingisbord. Där låg jag i mina egna spyor tills jag rullade ner, och fortsatte att vila mig på golvet. När jag väl kom hem möttes jag av en något argsint far, som skickade mig i säng. Och på den vägen är det

Rex:

Var inte du med?

Hm... Det kanske jag var? Minns fan inte riktigt...

on 01/06/2005 at 20:35:54, Jungbacka Erik wrote:Första samlaget har jag antagligen förträngt, för det har jag faktiskt inget minne av.
Första fyllan minns jag däremot. Det var ett nyår, och jag drack nio öl, och några supar rent brännvin. Jag slocknade på trappan till byns ungdomsgård, där jag låg och sov tills någon bar in mig, och lade mig att sova på ett pingisbord. Där låg jag i mina egna spyor tills jag rullade ner, och fortsatte att vila mig på golvet. När jag väl kom hem möttes jag av en något argsint far, som skickade mig i säng. Och på den vägen är det [/quote]

Och jag som trodde att min smak och förkärlek för brännvinets fröjder kom sej av att jag hade en sån heltigenom positiv upplevelse under min första fylla. Men det spelar tydligen ingen roll om man somnar och kräks, sprittarmen utvecklar man tydligen iaf .

Ozzman:

Ja, jag är nog inne på din linje. Hade jag inte mått så in i helvete bra första gången jag drack mig full så hade jag nog aldrig fortsatt. Har aldrig lärt mig att gilla smaken, är enbart ute efter effekten, och den effekten var och är minsann inte dålig!
Förutom att världen blev en härlig plats, att jag blev glad som fan och lätt i sinnet så försvann all jävla blygsel och det var nog det absolut bästa. Ingen vågar dock erkänna detta men jag tror inte att jag var ensam om att dricka för att komma över denna förbannade blygsel.
Jag drack aldrig för att vara "tuff" eller pga något "grupptryck" eller liknande (det var nog snarare jag som stod för det trycket), jag ville bara få knulla någon gång!

Idag gillar jag dock att dricka ensam. Kan sitta med ett saligt flin och lyssna på mina gamla hårdrocksplattor och sakta men säkert, tyst och effektivt dricka mig tillbaka till min ungdoms lätta sinne och ljuva drömmar och en förbluffande klarsynthet blommar ut i skallen redan efter första glaset. Det är nästan så att jag blir lite sugen bara jag skriver om det!
Jag har aldrig och kommer aldrig att tillhöra dem som kan dricka några glas och sedan låta flaskan vara. Om jag dricker så måste jag veta att det finns resurser till fullständig berusning. Annars så kan det kvitta.
Jag dricker inte ofta men när jag dricker så är det enbart för att sänka mig så djupt ned jag kan i alkoholens förtrollade önskebrunn, sedan så blir det nästan alltid helt svart...

Rockern:


"jag ville bara få knulla någon gång!"

Och nu vill du inte knulla ju,säger du iaf......

Rex:

Jovisst vill jag det, men de vill inte med mig.

Beror väl på vem du frågar

Rex:

Jo...

Rockarn:

Om jag dricker sprit så finns det ingen hejd, jag super till jag stupar. Så jag har faktiskt gått ifrån spriten och håller mej nästan uteslutande till Öl och Whisky, mycket skönare Söndagar då, utan dödsångest och skräck för telefonen.

on 01/07/2005 at 11:03:26, ozzman wrote:Och jag som trodde att min smak och förkärlek för brännvinets fröjder kom sej av att jag hade en sån heltigenom positiv upplevelse under min första fylla. Men det spelar tydligen ingen roll om man somnar och kräks, sprittarmen utvecklar man tydligen iaf .

[/quote]Men det jag skrev om, var ju en positiv upplevelse