Intressant frågeställning! Vem kunde tro att denna så för övrigt totalt ointressanta tråd skulle utvecklas på detta positiva vis!
Jag vet inte? Men jag tror inte att jag skulle känna mig lyckligare om jag levde på ett annat vis. Jag vet däremot att jag skulle må dåligt om jag tillät mig leva gubblivet, det orkar jag faan inte helt enkelt. Klarar inte av skulder och lån, känner mig bara jagad och stressad och när jag kommer hem från jobbet så vill jag vara ledig och inte ha en massa krav hängande över mig.En enkel fråga då...på denna tirad: Fungerar det? Är du lycklig?
Inget kul alls, men jag skulle oroa mig ännu mer om jag INTE tryckte i mig en massa nyttigheter.Hur kul har du när du trycker i dig Brysselkål och är sjuk av oro för din ålder?
Nej, tvärtom. Men jag skulle garanterat få svår ångest om jag krökade och käkade onyttigt.de andra 50 verkar bara vara ångest,hur är detta avundsvärt?
Läste någonstans att den genomsnittliga svenska mannen dricker ungefär 40 cl alkohol i veckan. Herregud, om jag skulle dricka så mycket varje vecka så skulle jag garanterat klappa ihop!
Nej, jag har faktiskt insett att ordspråken "En sund själ i en sund kropp" och "Hårt arbete främjar karaktären och hälsan" faktiskt stämmer mycket bra.
Fan, det trodde jag aldrig att jag skulle säga någon gång i mitt liv, tala om gubbåsikt!
Men det står jag för.
Det beror nog på person. För mig blir det bättre men jag vet att många inte klarar av det. Jag tror det beror på att många förknippar självvald ensamhet med misslyckande, dvs de känner sig misslyckade och så blir det en självuppfyllande profetsia.Frågan är bara om summan av kardemumman blir en bättre tillvaro eller vad?
Stämmer. Det tror jag beror på att många kanske lider av en ensamhet som inte är självvald. Då kan det nog vara mycket svårt.Glöm inte att gifta lever längre,det är fakta.
Många ungkarlar super sakta men säkert ihjäl sig. De super alltså, de festar inte. De förfaller mer och mer, slutar upp med att hålla sig i form, de bryr sig inte och sedan blir det en nedåtgående spiral av självömkan, fylleri och frosseri i brist på annat.
Mycket tragiskt.