Meduzaland

GH:

Ja men därifrån till att skriva att jag skulle tro mej själv vara osårbar och ha hög utbildning känns magstarkt.

Välfärd är förresten inte ofantliga bidragssystem, välfärd är jobb.
Sedan skall vi naturligtvis ta hand om de som av någon anledning helt saknar arbetsförmåga och folk som är mellan jobb.

JW:

Ta nu inte allt så personligt och bokstavligt. Du känner ju mig! Men jag tycker mig minnas att du har vurmat en hel del för den där otäcka Ronnie Raygun, eller hur? Dem gubben närde ju ett ökänt förakt för allt vad vanligt folk hette och var en äkta elitist ut i fingerspetsarna. Det enda som var bra med honom var att han - liksom jag - avskydde arabvärlden och ville bomba dem åt helvete.

Om Reagan kan du uppenbarligen inget om du skriver så. Läs på (inte svensk vänstermedia) så får du se att han nog är den amerikanske president i historien som varit mest populär bland vanligt folk just för hans respekt för arbete och arbetare.

När du skriver:

Ja, förutom JW då, som har förmågan att skaffa sig en utbildning och kunskap som är efterfrågad och som inte kan bli allvarligt sjuk.

Kan jag inte gärna ta det annat än personligt.

JW:

Kan jag inte gärna ta det annat än personligt.

Därför att du ofta intar attityden: "Kan jag så kan du!"
Men så funkar inte världen. Vi är alla unika människor. Jag skulle t ex inte klara av ditt jobb även om jag fick fem års inlärningstid. Det har med personlighet och anlag att göra.
Jag skulle t ex inte heller klara av att jobba som kassabiträde, skulle bryta ihop direkt av stressen och utsattheten. Skulle bli knallröd i syna, röra ihop växelpengar, stamma och svettas.

Sossarna hävdar att ingen kan, högern hävdar att alla kan. Båda dessa synsätt är helt åt helvete fel. Det enda man kan begära av alla människor är att de ska hålla sig på mattan, ge fan i att stjäla och göra sitt bästa efter den förmåga de har.

GH:

Kan jag så kan du kan funka i vissa fall men viktigare är att folk gör vad de kan utefter sina förutsättningar.

Kan man inte jobba 100% så kan man kanske jobba 80%. Klarar man inte av att jobba inom äldreomsrogen med tunga lyft, kanske man kan söka jobb som receptionist på en vårdcentral osv. osv.
Så länge man anstränger sej och verkligen försöker så är det ok i min bok.

Jag fick tillbaka drygt 500 spänn, precis som många har skrivit så är jag glad bara jag slipper betala.
Men det var givetvis bättre ifjol, då fick jag tillbaka pengar både från Sverige och Norge

JW:

Naturligtvis har du helt rätt. Problemet idag är att arbetsgivarna enbart anställer den absoluta eliten. Har du den minsta skavank eller sjukdomshistoria, fel utseende, fel ålder m.m. så är du helt borta från arbetsmarknaden.
Något som högern vägrar att erkänna.
Högern hävdar ju att det finns jobb åt alla, bara man vill. Jag har säkert skickat över tjugo mail till dem där jag har frågat om de känner till något företag eller arbetsgivare som anställer sjuka människor över en viss ålder men som anses som för friska av FK men för sjuka av AF.
Jag har aldrig fått något svar.

GH:

Felet är att inte sossarna lyckades få igång jobbskapandet under högkonjunkturen. Titta på Danmark och Norge där arbetslösheten låg på under 2% sedan 2004 och fram till krisen började.
med 2% arbetslöshet så går det att få jobb för de flesta, både sjuka och ungdomar.

Har man däremot en ekonomi där man under brinnande högkonjunktur har 5-6% arbetslöshet säjer det sej själv att det är arbetsgivarens marknad. Parar man sedan det med Europas högsta ingångslöner så kan det inte annat än gå åt helvete.


Ett förslag för att få in fler "svaga" på arbetsmarknaden skulle kanske kunna vara att personer med arbetshinder skulle kunna klassa efter en arbetsoförmögenhetsskala där staten beroende på var man hamnar på oförmögenhetsskalan betalar ett lönebidrag till den som anställer. Har du stora problem kanske staten skall betala 75-80% av din lön upp till Ŋ basbelopp , medan de om du har mindre problem så kanske kan täcka upp 20-25% av lön upp till ett Ŋ basbelopp.

on 06/15/2009 at 16:18:45, Josey Wales wrote:Parar man sedan det med Europas högsta ingångslöner så kan det inte annat än gå åt helvete.
[/quote]

Norge har högre ingångslöner än Sverige så det stämmer ju inte.

on 06/16/2009 at 12:32:53, wiking wrote:Norge har högre ingångslöner än Sverige så det stämmer ju inte.
[/quote]
Möjligen i absoluta tal, men med tanke på att allt är mycket dyrare och att lönenivåerna generellt sett är så otroligt mycket högre i Norge än i Sverige så tror jag inte ingångslönerna är högre när man jämför med lönen för en fullärd.
Jag såg t.ex att en hissmontör i Oslo kunde tjäna upp till 55000 NOK per månad. det är mer än dubbelt så mycket som i Sverige. Om då ingångslönen är 30 000 så är den ju jättehög jämfört med Sverige men ganska låg jämför med vad en fullärd norrman tjänar.

JW:

Felet är att inte sossarna lyckades få igång jobbskapandet under högkonjunkturen. Titta på Danmark och Norge där arbetslösheten låg på under 2% sedan 2004 och fram till krisen började.

Det har du rätt i. Glöm inte heller att dessa länder inte ens tar emot hälften så många låtsasflyktingar som Sverige. Sverige fyller hela tiden på med arbetslösa låssisar. Då säger det sig själv att det aldrig blir balans. Har du varit på AF under de senaste åren? De flesta är av mellanösternbakgrund.
"Flyktingar" kallar vänstern dem. "Arbetskraftsinvandrare" kallar högern dem.
Idioter!

Ett förslag för att få in fler "svaga" på arbetsmarknaden skulle kanske kunna vara att personer med arbetshinder skulle kunna klassa efter en arbetsoförmögenhetsskala där staten beroende på var man hamnar på oförmögenhetsskalan betalar ett lönebidrag till den som anställer. Har du stora problem kanske staten skall betala 75-80% av din lön upp till Ŋ basbelopp , medan de om du har mindre problem så kanske kan täcka upp 20-25% av lön upp till ett Ŋ basbelopp.

Tja... Varför inte?

GH:

Tyvärr är det ju så att vi tar emot en oherrans massa soppkökskandidater från diverse oroshärdar i världen. det får vi lida för när det gäller arbetslöshet så klart.

JW:

Jag bara måste fråga, för skojs skull. Sådant intresserar mig nämligen.
Har du något drömjobb? Om du fick välja helt fritt, vad skulle du vilja försörja dig på då? Och om du fick ditt drömjobb, skulle lönen ha någon betydelse eller skulle du kunna tänka dig att jobba för en vanlig skitlön bara du fick syssla med ditt stora intresse?
Vad är ditt stora intresse förresten? Brinner du för något? Vad är ditt kall?

Jag har inte fått några deklarationspapper ifrån skatteverket, så jag får ingen återbäring, alls. Däremot har har betalat in en del skatt för de tecknarjobben jag har gjort för "NWT".

Ja, ja, nu kan jag peka på den nya stenläggningen vid Åmåls bibliotek och säga: "DEN har jag varit med och betalat extra mycket".

Jag får 1500:- tebaka för en sommar, och tjejen 5900:-