Josey Wales:
Men en normal helg för GH består av att sitta ensam i en hyresetta där inredningen består av det tidiga 90-talets allra smaklösaste möbler och fördragna persienner tittandes på TV med en mikropizza i ena handen och en bunke smältande päronglass i den andra.
He! He! He! Nej, men jag ÖNSKAR att det vore så, fan, jag önskar att varje dag vore sådan!
Min sambo har storlek 36 och är på ett alldeles strålande humör för det mesta.
Men nu menade jag inte dig och din familj, jag syftade på svensk genomsnittsfamilj. Kolla in de flesta medelålders par så får du se - fet, grinig flintgubbe med krossade drömmar och en ännu fetare kärring. Fritidssysselsättning? Klippa gräs, få ihop till skulderna och köra fet kärring till närmaste lågprislada under helgerna.
Jag kan säga så här, och detta är mina ytterst privata observationer och slutsatser:
På min arbetsplats så är det de som är ogifta och ungkarlar/ungmöer som verkar lyckligast, de skrattar högst under rasterna, gör mest under fritiden, reser i världen och håller sig bäst i form. De köper nya kläder, prylar och håller sig allmänt unga. Ibland träffar de någon partner som de har kul tillsammans med ett tag. De lever oftast ett rikt liv.
De har helt enkelt inte gett upp. De lever fortfarande.
De gifta är feta och röda i ansiktet, flåsar för minsta lilla, är ständigt griniga och gnäller över allt och säger sig aldrig ha råd med någonting.
De gnäller över att de snart ska/har fyllt femtio, de grämer sig över att de aldrig fick se någon stad långt borta i ett land de inte har råd att åka till. De gnäller över lönen som aldrig räcker till, de svär ständigt över sin övervikt, att de har blivit förbannade med ungar som det inte kommer att bli något utav och så naturligtvis jobbet. Alltid det förbannade jobbet. Jobbet! Jobbet! Jobbet!
Jag är av den åsikter att man ska göra det man vill, efter rimliga förutsättningar förstås.
Jag brukar fråga de feta, gifta och griniga om det var detta de drömde om som unga.
Drömde du om skulder som ung? Drömde du om att vara gift med en fet kärring?
Drömde du om att klippa gräsmattor och ta nya lån för att kunna reparera oljepanna och takstolar?
Drömde du om högt blodtryck, fula ungar och att aldrig kunna få göra exakt vad du ville efter arbetstid?
Nej, naturligtvis inte!
De flesta drömde om äventyr, om att kunna leva på sin hobby, om unga vackra kvinnor, om främmade länder och spännande upplevelser.
De blickade mot horisonten och såg samma lockande och flammande eld som de en gång även kände i sina bröst.
Varför ger så många människor upp detta? Glömmer de alltihopa eller är det något som försvinner hos de flesta människor så fort de blir lite äldre?
Jag lever inget spännande liv men det är i alla fall fritt och bekvämt och jag hoppas fortfarande, jag har inte glömt helt enkelt.
Fattar du vad jag menar?
De får samma tråkiga liv som sina föräldrar, något de flesta av oss svor över att aldrig få.
Fan, nu blev det onödigt långt igen. Ursäkta!
