Lägenhet vs villa.

[rex]

rex: nej jag såg det när du var här sist,

Ja just det,du som ville ut och härja drog iväg till krogen halvtolv på natten,jag som har nått en viss mognad stannade hemma och avnjöt några Billys istället. Själv mådde jag skapligt dagen efter,hur du kände dig såg vi ju

[rex]

rex: jag mådde bra,så bra att jag gick på spriten och ölen igen.

Ja,så satt du nästan och sov vid köksbordet sen

[gammalhardrockare]

Hellboy:

jag mådde bra,så bra att jag gick på spriten och ölen igen.

Inget var så härligt som att supa till på ett ordentligt bakrus.
Ack ja...

[gammalhardrockare]

Hellboy:


Dessvärre så har jag druckit min livsranson av sprit, det hade jag gjort redan vid 25-årsåldern.
Du däremot är en glad amatör och kan nog hålla på i några år till.

[gammalhardrockare]

Hitills så har vi alltså kunnat konstatera att det bara är negativt med villa, det är kostnader, kostnader och åter igen kostnader.
Nu ska TV digitaliseras, åttio procent av alla svenska hushåll slipper någon extrakostnad. Gissa vilka som åker på ännu en kostnad? Villakungarna!

Varför är så många svenskar beredda att ta alla dessa kostnader och allt detta besvär bara för att få ha en liten gräsplätt runt sig?

Rex:

Vetefasen om det finns en enda 5 rummare att hyra där jag bor?

Vad ska du med en femma till? Ska varenda snorunge prompt ha ett eget rum och tycker du att det är väl använda pengar? Varför inte lägga pengarna på annat?

Framförallt om man har barn så är det en jäkla skillnad med en trädgård

Jaha, vad gör de ute i trädgården då? Vad gjorde du ute i trädgården som barn? Sprang omkring och slog volter och kullerbyttor? Lekta OS i München 72? Plockade maskrosor? Lekte Burken?
Du, det låter som en riktig barndomsupplevelse och får man inte detta blir nog vuxenlivet riktigt traumatiskt!

[uy]

En stor skillnad mellan villa och lägenhet är att man till slut äger sin bostad efter att man har betalat lånet. Men om man bor i en lägenhet får man betala hyra och bli rövknullad av hyresvärden resten av livet.

[gammalhardrockare]

UY:

Men om man bor i en lägenhet får man betala hyra och bli rövknullad av hyresvärden resten av livet.

Bättre att bli rövknullad av banken hela livet samt vara skuldsatt och tvingas leva med kniven på strupen varje månad?
Villalån, skulder och 30 år på samma jobb bara för att ha råd att betala av på skulder man frivilligt har dragit på sig är för det Gamla Folket, för det Tråkiga Folket som slutade drömma och som dog mentalt någon gång i trettioårsåldern.

En stor skillnad mellan villa och lägenhet är att man till slut äger sin bostad

Fel igen! De flesta tar lån som är på många och långa år och när de går i pension så har de ofta mycket kvar att betala. Ytterst få människor äger sina hem i Sverige idag.

[ozzman]

UY:



Bättre att bli rövknullad av banken hela livet samt vara skuldsatt och tvingas leva med kniven på strupen varje månad?
Villalån, skulder och 30 år på samma jobb bara för att ha råd att betala av på skulder man frivilligt har dragit på sig är för det Gamla Folket, för det Tråkiga Folket som slutade drömma och som dog mentalt någon gång i trettioårsåldern.

Rövknullad av bank eller hyresvärd kan väl möjligen gå på ett ut även om man äger lite mer av sin bostad för varje månad som går när man betalar av på ett lån.

Att hyra sitt boende är något som huvudsakligen tre kategorier av människor gör:
- Dom som precis har flyttat hemifrån och inte har hunnit skaffa sej möjlighet att köpa sitt boende än
- Dom som har separerat och skaffar sej en hyreslägenhet under en övergångsperiod
- Dom som inte har några ambitioner

Enligt mej finns det ingenting som signalerar förlorare lika mycket som en vuxen människa i en hyreslägenhet

[gammalhardrockare]

Ozzman:

Enligt mej finns det ingenting som signalerar förlorare lika mycket som en vuxen människa i en hyreslägenhet

Är man en vinnare om man binder fast sig själv vid en massa skulder och lån och därmed också på ett jobb som man vantrivs med?
Är man en vinnare om man lever samma trista gubbliv som sina föräldrar?
Är man en vinnare om man bor sammanpackad i ett dött villaområde tillsammans med lika trista halvdöda människor där alla håller koll på varandra och anonymiteten är lika med noll?

Ok, varför hör man aldrig något segerjubel från dessa kvarter? Varför gnäller alla? Varför undrar alla vart deras liv tog vägen?
Jag kan tänka mig en trevligare medelålder än att stå vid någon jävla grill med en kulmage hängande över träningsoverallsbrallorna och en massa jävla väsen från grannarnas ungar, gräsklippare och krisande hemmafruar ringande i öronen.
Jag kan faktiskt tänka mig ett trevligare liv och framför allt: Jag har drömmarna kvar. Det var ju ett sådant liv som man svor över att man själv aldrig skulle skaffa sig när man var tonåring.

När du har bundit upp dig riktigt ordentligt med lån så att du sedan måste gå och oroa dig för att bli arbetslös, vad ska du göra sedan då? Gå och vänta på infarkten? Vad har du kvar? Vad hände med drömmarna och var det värt att sälja dem för ett jävla banklån och ett jobb som du kommer att trötta på och börja hata innan du ens har hunnit betala av en tredjedel av lånet?

[uy]

Under tiden man bor i en villa kan man göra vad fan man vill med den. Sen slipper man störda grannar som hotar med att anlita polacker som ska mörda en. Sen har man bättre utsikt. När man vaknar i en villa så ser man en gräsmatte, eller kanske en sjö. Vad ser man i en lägenhet? En betongvägg eller grannens balkong.

[gammalhardrockare]

UY:

Sen har man bättre utsikt. När man vaknar i en villa så ser man en gräsmatte, eller kanske en sjö.

Är du alldeles galen? De flesta har inte råd att bo i villor med sådana lägen, de flesta bor i trista villakvarter och den utsikten är inte bättre än någon annan. Det första man ser på morgonen är antingen grannens villavägg eller en häck. Sedan så får man inte glömma grannens förbannade ungar som för väsen, gräsklippare, grannar som håller järnkoll, fula människor i kortbyxor och fula mysoverallaer överallt som påminner dig om ditt eget kroppsliga förfall, misslyckanden, krossade drömmar osv. Att bo i en villa i ett villaområde är som att bo i ett skyltfönster, alla kan se in och alla vet vad du sysslar med. Då är det t o m mer anonymt att bo i lägenhet.

Under tiden man bor i en villa kan man göra vad fan man vill med den.

Javisst, vad det nu skulle var för positivt med det? I en lägenhet är det bara att luta sig tillbaka och skita i allt. Man behöver inte göra något! Man behöver inte kunna något och man behöver inte lära sig något.
Jag äger inte ens någon verktygslåda och skulle jag ha gjort det så skulle jag inte ha någon aning om vilka verktyg som skulle vara till vad?
Det är frihet det!
Villaboende är för gubbar och kärringar, det är för det Gamla Folket, det är för de där som man själv föraktade och skrattade åt som ung.

[uy]

Rocker:

Det första man ser på morgonen är antingen grannens villavägg eller en häck.

Hellre grönt än grått!

Jag äger inte ens någon verktygslåda och skulle jag ha gjort det så skulle jag inte ha någon aning om vilka verktyg som skulle vara till vad?
Det är frihet det!

Frihet? Att inte enns kunna löda fast en kabel som lossnat, utan lämna in den på reparation för dyra pengar.

[gammalhardrockare]

UY:

Frihet? Att inte enns kunna löda fast en kabel som lossnat, utan lämna in den på reparation för dyra pengar.

Eftersom jag inte behöver sådana maskiner så behöver jag heller aldrig lämna in något för att få kablarna fastlödda.
Jag bor i lägenhet, det enda jag behöver är att betala hyran i tid.

Livet handlar egentligen bara om två saker, om två val man måste göra. Vill man ha det så enkelt som möjligt eller så svårt som möjligt? Är man en förenklare eller en försvårare?
Jag personligen har alltid försökt att vara en förenklare, konstigare än så är det inte och det är vad allt handlar om - att komma undan så smidigt som möjligt. När du är död så räknas ändå ingenting så varför krångla i onödan?
Man ÄR helt enkelt bara här och nu och då är det så lite ansvar som möjligt som ska gälla.

Jag hade drömmar fram tills jag var tjugo år och sedan sket jag i alltihopa. Jag ville aldrig ha familj, jag ville inte heller ha det som jag har det nu. Jag bestämde mig bara för att flyta med och ordna det så bra för mig som möjligt.
Idag är jag en man på fyrtio år, har inga skulder, har en slant på banken, har sett mig om en del, har knullat en hel del vackra kvinnor (en del fula också, det ska erkännas) och har lyckats klara mig rätt så bra utan att ha skaffat mig ett yrke. Slå det om ni kan!
Jag lever inte något bättre liv än någon annan, inget sämre heller men jag har en fördel och det är att jag är FRI! Jag klarar mig oavsett om jag blir arbetslös eller sjuk. Jag kan be vem som helst dra åt helvete utan att jag hamnar på gatan. Jag kan säga till chefen att jag sticker iväg en vecka på semester och han kan inte göra ett jävla dugg förutom att ge mig sparken. Och? Det drabbar ingen utom mig själv och knappt ens det.

Fan, nu utvecklar det sig ju till ren filosofi! Kul!

[ozzman]

Ozzman:



Är man en vinnare om man binder fast sig själv vid en massa skulder och lån och därmed också på ett jobb som man vantrivs med?
Är man en vinnare om man lever samma trista gubbliv som sina föräldrar?
Är man en vinnare om man bor sammanpackad i ett dött villaområde tillsammans med lika trista halvdöda människor där alla håller koll på varandra och anonymiteten är lika med noll?

Ok, varför hör man aldrig något segerjubel från dessa kvarter? Varför gnäller alla? Varför undrar alla vart deras liv tog vägen?
Jag kan tänka mig en trevligare medelålder än att stå vid någon jävla grill med en kulmage hängande över träningsoverallsbrallorna och en massa jävla väsen från grannarnas ungar, gräsklippare och krisande hemmafruar ringande i öronen.
Jag kan faktiskt tänka mig ett trevligare liv och framför allt: Jag har drömmarna kvar. Det var ju ett sådant liv som man svor över att man själv aldrig skulle skaffa sig när man var tonåring.

När du har bundit upp dig riktigt ordentligt med lån så att du sedan måste gå och oroa dig för att bli arbetslös, vad ska du göra sedan då? Gå och vänta på infarkten? Vad har du kvar? Vad hände med drömmarna och var det värt att sälja dem för ett jävla banklån och ett jobb som du kommer att trötta på och börja hata innan du ens har hunnit betala av en tredjedel av lånet?

Jämfört med att hyra sitt boende så tycker jag att man är en vinnare om man äger sitt hem, måhända genom banklån.

Hyr du ditt bohag också?

Frihet genom hyra Bo måste man väl göra lik förbannat, om då pengarna går till banken eller ett bostadsbolag är väl samma sak och har man inte råd med villa om man är arbetslös så har man inte råd med lägenhet heller.

Hur ser du livet i en hyresrätt - där man är helt rättslös - som något frihetsskapande? Förklara gärna för jag kan då inte se nån frihet i det.
Och om jag tänker tillbaka på mina drömmar i tonåren så är ett liv i ett friköpt boende betydligt närmare drömmarna än en hyresrätt i ett miljonprogramsområde.

Jag hatar inte heller mitt jobb utan trivs bara bättre och bättre allt eftersom tiden går.

[gammalhardrockare]

Ozzman:

Jämfört med att hyra sitt boende så tycker jag att man är en vinnare om man äger sitt hem, måhända genom banklån.

Som sagt, då äger du inte ditt hem, det gör banken och det kommer du aldrig ifrån. Skit i att betala av på lånen så får du se vad som händer.
Har du även tagit ditt lån på så lång tid som är poppis idag så kommer ditt hem aldrig att bli ditt heller.

har man inte råd med villa om man är arbetslös så har man inte råd med lägenhet heller.

Jag har jobb och jag har inte råd med villa. Visst, jag skulle kunna bo i en villa om jag föredrog att låsa mig och låta halva lönen gå till lån och amorteringar men varför skulle jag vilja det? När man ligger på dödsbädden så är det inte alla år av boende som man kommer att minnas.
Jag bor i en billig hyresrätt, bättre och friare än så blir det inte.
Och va fan, bo i villakvarter som de Gamla Människorna... Va fan! Kom med något nytt! Ville du verkligen inget annat med ditt liv? Vad hände med drömmarna om ära, rikedom och berömmelse? Vad hände med pojken som ville flyga till månen och paddla uppför Amazonas?

där man är helt rättslös

Nej varför skulle jag vara det? Sköter man sig och inte anordnar träskodanser varenda natt så blir man inte vräkt.
Jag har t o m friheten att slippa klippa gräs, jag behöver inte slänga bort någon semester på att bila upp något garagegolv eller måla om huset. Sopnedkast har jag alldeles utanför dörren. Grannarna märker jag aldrig av, jag slipper t o m se dem för det mesta! Går något sönder så ringer jag vaktis och jag behöver garanterat aldrig klippa gräset eller byta takpannor under sommarkvällarna.

så är ett liv i ett friköpt boende betydligt närmare drömmarna än en hyresrätt i ett miljonprogramsområde.

Ja nu bor jag inte i något miljonprogramområde, de flesta lägenheter ligger inte ens i sådana områden. Men om man slapp packet, om det bara bodde skötsamt folk där så skulle det vara helt ok det också.

Jag hatar inte heller mitt jobb utan trivs bara bättre och bättre allt eftersom tiden går.

Du börjar verkligen bli gammal!
Själv så skulle jag helst vilja vara en luffare som bara fladdrade omkring lite här och där, doppar kuken en dag Hudiksvall, tar mig en fylla i Berlin, jobbar några veckor i Amsterdam som diskare, knullar en hemmafru i Odense så trumhinnorna spricker och liftar sedan vidare någonstans... Så skulle jag hellre vilja leva istället för det sövande och själadödande livet jag lever.
Fast jag vågar inget annat, men drömmarna finns där och det är de som håller mig ung i sinnet och det är tack vare dem som jag inte har givit upp helt ännu.

Men fan, leva samma liv som polarnas föräldrar gjorde när jag var tonåring - Nej tack! De jublade inte direkt av skratt, det såg man ju och jag förstod det inte då och jag förstår det inte nu varför detta liv skulle vara något att sträva efter?
Jag menar, vad är egentligen målet med ett sådant liv? Mitt mål är i alla fall en enkel och besvärsfri tillvaro där så få människor som möjligt kräver så lite som möjligt av mig. Jag vill ha kul! Jag vill leva! Jag vill inte ta ansvar, inte betala av på lån och inte lägga pengar på något som ändå bara består av tegel, trä och en strävan efter att passa in någonstans.