Meduzaland

on 01/03/2005 at 20:59:23, rex wrote:Är det ingen som är nöjd med nåt nutida då? [/quote]

Det enda jag kan komma på så här på rak arm som är bättre nu för tiden är att det är V-75 i stället för V-65 på Lördagarna och att Internet finns.

Ozzman:

Där sa du det! Det enda positiva med dagens tid är som sagt internet och att läkarvetenskapen har gått framåt. Det är det enda jag kan komma på.

Jag såg på TV:n för något år sedan eller två, det satt ett gäng lärda män och kvinnor, professorer och liknande (den ena kvinnan har gett ut någon bok som handlar om tiden, minns inte hennes namn) och de var överrens om en sak och det var: För första gången i världshistorien så kan faktiskt männsikan säga att "Det var bättre förr" utan att ljuga och förutsatt att "förr" är ca tjugo år tillbaka i tiden.
Jag håller med.

Vi som var med och var unga under den tiden kan alltså känna oss väldigt tacksamma, det är i alla fall jag. Fy fan för att vara tonåring eller i yngre tjugoåren idag. BLÄ!
T o m en del ungdomar som jag har pratat mig är avundsjuka på mig som faktiskt var med under åttiotalet. De syftar på musik, arbetsmarknaden och det allmänna överflödet. De tycker det låter helt otroligt när jag berättar att sjukvård, tandläkare m.m. var i princip gratis om man jämför med idag. Nämner jag att det knappat var någon skillnad i lön på städjobb och kvalificerade jobb och att a-kassan var nittio procent, inga karensdagar i sjukersättningen, arbetslöshet som låg under två procent osv så ber de mig lägga av, de tror mig inte!

Nu är ju jag iofs några år yngre än dej, men en sak som jag kommer ihåg från 70-talet är vad min förskolefröken sa en gång när vi snorungar ifrågasatte varför de skulle bygga en ny lekplats till nästa år som vi då inte skulle ha någon nytta av (egoist redan då minsann). Hon sa då att det var naturligt eftersom allt blev lite bättre för varje år och att vi hade mer leksaker än de som gått på lekis året före oss.

På den tiden var mäniskor verkligen övertygade om att allt skulle bli bättre för varje år som gick, undrar när den tanken dog hos Svenska folket?

Ozzman:

undrar när den tanken dog hos Svenska folket?

När åttiotalet övergick i nittiotalet, då var allt över och man märkte faktiskt uppgivenheten hos de flesta människor.
Jag kommer ihåg ett debattprogram på TV:n som var i början av nittiotalet, man spekulerade i den framtida arbetslösheten (Bara det att man tog en hög arbetslöshet för given säger en del om inställningen) och någon av förståsigpåarna kastade fram ett scenario med fyra procents arbetslöshet, han blev naturligtvis fullständigt nedklassad och nästan utbuad. Idag har vi en arbetslöshet på över femton procent om man räknar med den gömda arbetslösheten, alla vuxendagis, komvuxstuderande femtioåringar m.m.

1989 förutsade jag EU-medlemsskap, globalisering, utflyttning av företag, privatisering och stöld av svenska företag m.m. Jag blev fullkomligt idiotförklarad på mitt dåvarande jobb, jag blev kallad för pessimist, jag var "apokalyptisk" (ett ord som jag för övrigt gillade och lade på minnet) och en snubbe blev t o m förbannad (det var en sådan där förblindad och hjärntvättad positiv idiot).
Idag önskar jag att jag hade dem här framför mig, det skulle vara ett nöje att får säga: "VAD VAR DET JAG SA!?"
Dessvärre känns det inget kul att alltid få rätt i mina framtidsprofetsior.

Förra sommaren så satt jag i en diskussion med mitt ex bröder och hennes far. Vi satt och snackade om Sveriges framtid och jag sade att det här är bara början, om ca tio år kommer vi att få se de första hungerkravallerna, arbetslösheten kommer att öka astronomiskt, en tredjedel av den arbetsföra befolkningen kommer att tvingas leva på matkuponger osv.
Jag blev anklagad för exakt samma saker som av mina tidigare arbetskamrater, jag var "pessimist" osv. En vecka senare så var det ett samhällsprogram på TV och flera samhällsvetare sade exakt det jag hade sagt innan. Det välfärdssamhälle vi ser idag kommer att kollapsa, brottsligheten kommer att stiga katastrofalt, det kommer att bli massvält över hela västvärlden, många kommer att få leva på matkuponger (om de har tur) osv.

Festen är över men jag är jävligt tacksam över att jag fick växa upp och vara med om mänsklighetens bästa tid.
Nu påstår jag inte att det kommer att bli så här illa, men sannolikheten talar för det. Det är det mest troliga framtidsscenariot.
Minns att för femton år sedan så var det ingen som trodde att vi skulle gå med i EU, sälja ut skattebetalarnas företag, lägga ned Posten, företagsuttflytt och få den höga arbetslöshet vi ser idag. Hade du påstått det då hade du fått remiss till psyket.

Kloka ord, är det här i själva verket en civilisations fall vi är med om? Liknande Romarriket, det gamla Grekland etc. etc.
Kommer framtidens historiker att tala om det sk. västvärldsimperiets uppgång och fall?

Ozzman:

Det kan vara som du säger, men å andra sidan så kommer det ju även att vara en del av befolkningen som kommer att klara sig mycket bra, jag tänker då på de unga och välutbildade, de som satsade rätt från början. De kommer nog att klara sig. Den "vanliga arbetarens" tid är dock förbi.

Tillverkningsindustri och liknande kommer vi att få se oss i stjärnorna efter, det kommer istället att vara entreprenörsskap och liknande som kommer att gälla, allt starkt sammanknutet med servicesektorn. Det kommer att finnas några få anställda som kommer att vara tacksamma över att få jobba för usla minimilöner. Sänker sig människan tillräckligt lågt så kommer det alltid att finnas jobb för vissa av dem. Frågan är bara: Ska man sänka sig hur lågt som helst för några usla kronor? Är det värt det? Hur stark är överlevnadsinstinkten? När upphör livet att bli en glädje och gåva för att istället bli ett självändamål? Bemanningsföretagen håller t ex på att bana väg för denna utveckling.
Trygghet och liknande kommer att vara en lyx för ytterst få som har råd att betala för denna trygghet via privata försäkringar, löneförmåner och liknande.

Man kan inte stoppa utvecklingen, vi går mot ett globalt service och tjänstesamhälle och kanske är det värt något om hundra år eller så, vad vet jag? Jag vet dock att varje stor samhällsomställning har sina offer, industrialismen hade sina och nu är det dags för vissa av oss som är födda på sextiotalet och i viss mån sjuttiotalet att lämna in handsken för gott och siffran stiger för varje år. Ingen behöver t ex längre någon man eller kvinna som har stoppat korv vid bandet, skruvat i höger lykta på Scania eller tillverkat plastflaskor sedan de gick ur nian. Inte heller behövs det pappersbruksarbetare i samma omfattning, de flyttar ut och skär ned i allt större omfattning. Maskiner gör tjugo mans arbete i skogen och datorerna har gjort många kontorsarbetare överflödiga. Vem behöver en sekreterare idag? Vem behöver tryckerier när du kan maila ett tryckeri i Thaliland som skickar över det du ska ha på bara några timmar för en tiondel av priset?
Varför anlita ett svenskt åkeri när du kan få ett polskt åkeri att göra samma jobb för halva priset?
Varför anställa svenskar på färjorna när ester jobbar för en tredjedel?

Samtidigt blir allt billigare, en TV är billigare i dag än 30 år sedan. Videon är snart gratis, mat priserna stiger mindre än lönerna. Bilarna är förvisso dyra, men driftsäkra. Ingen behöver slitasönder ryggen vi 28 årsålder i skogen, dessutom vill ingen jävel jobba i skogen längre.

Vi får allt mer pengar att satsa på sånt vi tycker är roligt, folk reser, festar, köper film, går på idrott mer än någonsin och det skapar nya jobb. Framtiden ser enligt mig inte allt för dyster ut.

Förvisso håller det sociala skyddsnätet på att raseras, men varför? Jo, vi klara inte av det helt enkelt. När jag var tjugo var det inte en jävel som gick på soc. för att nedlåta sig att tigga pengar. Idag ser vi det inte som en möjlig inkomstkälla och inte det absolut sista för att överleva. Bidrag är inte bidrag längre utan en kalkylerad inkomst. Svensken har genom det sociala skyddsnätet gått från att vara arbetsam och flitig, gått över till att var krävande och bekväm. Någon annan ska alltid ta ansvaret. Det behövs en - håll i er nu - moralisk uppryckning av det svenska folket.

on 01/04/2005 at 16:20:11, LumberJack wrote:Samtidigt blir allt billigare, en TV är billigare i dag än 30 år sedan. Videon är snart gratis, mat priserna stiger mindre än lönerna. Bilarna är förvisso dyra, men driftsäkra. Ingen behöver slitasönder ryggen vi 28 årsålder i skogen, dessutom vill ingen jävel jobba i skogen längre.

Vi får allt mer pengar att satsa på sånt vi tycker är roligt, folk reser, festar, köper film, går på idrott mer än någonsin och det skapar nya jobb. Framtiden ser enligt mig inte allt för dyster ut.

Förvisso håller det sociala skyddsnätet på att raseras, men varför? Jo, vi klara inte av det helt enkelt. När jag var tjugo var det inte en jävel som gick på soc. för att nedlåta sig att tigga pengar. Idag ser vi det inte som en möjlig inkomstkälla och inte det absolut sista för att överleva. Bidrag är inte bidrag längre utan en kalkylerad inkomst. Svensken har genom det sociala skyddsnätet gått från att vara arbetsam och flitig, gått över till att var krävande och bekväm. Någon annan ska alltid ta ansvaret. Det behövs en - håll i er nu - moralisk uppryckning av det svenska folket. [/quote]

Jag håller med om att acceptansen för att leva på/fuska med bidrag har ökat och det är åt helvete och kommer att leda till att ytterligare neddragningar i välfärden kommer att ske på bekostnad av de som verkligen har behov av hjälp.
Det som dock stör mej mest med nedmonteringen av välfärdssamhället är den vidriga behandling många gamla människor utsätts för. Om en gammal människa hamnar på ett hem alt. behöver vård och inte har engagerade anhöriga så kan dom räkna med att behandlas som boskap i bästa fall.
Jag har själv erfarenhet av Geriatrik"vården" i Sverige genom en anhörig som hamnade där och om det inte hade funnits vårdpersonal i min släkt hade personen i fråga suttit och lallat i en rullstol nu pga. överdriven och felaktig medicinering, en medicinering som gavs i lugnande (läs förvarande) syfte.

Missförstå mej för guds skull inte, de som jobbar inom vården är nästan utan undantag fantastiska människor som vill hjälpa och gör mer än de egentligen orkar med. Men pga. neddragningarna så har den lågprioriterade vården (läs äldre) drabbats hårdast och då blir det en nödvändighet att göra allt för att minska resursbehovet genom bla. överdriven medicinering.

F.ö. så blir det mindre och mindre läsk i den här tråden

Läsken behöver vi för att trösta oss

Tröstfaktorn i en Hallonsoda skall inte underskattas.
Det är iaf. skönt med ett forum där trådarna får spreta lite grann åt olika håll och ingen adminführer låser och deletar så fort man andas nåt som är off-topic.

Lumberjack:

Du har delvis rätt och jag håller med dig i mycket, men...

Samtidigt blir allt billigare, en TV är billigare i dag än 30 år sedan. Videon är snart gratis

Vilket beror på att allt flyttas till låglöneländer, lönerna pressas ännu mer och västvärlden går miste om arbetstillfällen.

Vi får allt mer pengar att satsa på sånt vi tycker är roligt, folk reser, festar, köper film, går på idrott mer än någonsin och det skapar nya jobb.

Visst skapar detta fler jobb (extrema låglönejobb som inte kan försörja en hel familj) men de förslår ändå inte mot dagens arbetslöshet och för att inte tala om den vi har att vänta. Räknar man även med de som är deltidsarbetslösa så är vi uppe i över en miljon människor som är beroende av a-kassa för att överleva. Det kommer att bli en mycket märklig situation som är svår att lösa, efter hand som man försämrar välfärdssystemen, låglönejobben får ordentligt fäste m.m. så kommer folk inte att ha så mycket pengar kvar att ha kul för. Konsumtionen kommer att minska osv och då är vi verkligen illa ute!

En del människor har redan börjat att spara och lägga undan pengar för sämre tider (jag är en utav dem) och det är bland det farligaste som finns för ett land och samhälle. Sitter folk och trycker på sina pengar stannar snart hjulen av och det blir Moment 22 av alltihop - folk har pengar men ingen vågar göra av med dem, konsumtion behövs för att hålla ett land flytande. I Japan har de brottats med detta problem i flera år. Å andra sidan så måste ju folk ha pengar till läkarvård m.m. eftersom all sådan service försämras och läggs över på medborgarnas ansvar. Som jag ser det så är det ett olösligt problem.

Bidrag är inte bidrag längre utan en kalkylerad inkomst. Svensken har genom det sociala skyddsnätet gått från att vara arbetsam och flitig, gått över till att var krävande och bekväm. Någon annan ska alltid ta ansvaret. Det behövs en - håll i er nu - moralisk uppryckning av det svenska folket.

Här håller jag helt med dig!
Men vilken politiker vågar ha som vallöfte att dra in div bidrag till barnfamiljerna t ex så att de inte längre kan köpa dataspel för tusentals kr till ungarna? Vilken politiker vågar säga att folk inte längre kommer att få åka på fjällsemester med barnen i framtiden? Vilken politiker vill bli av med dessa röster?
Genom sin tidigare naivitet och ansvarslöshet så har politikerna målat in sig i ett hörn som de inte kan ta sig ur.
Fredrik Reinfeldt har som vallöfte att sänka a-kassan till 65% och efter ett år ska de inte få något. Vad en sådan som han inte begriper är att folk sätter sig inte ned frivilligt och svälter ihjäl när detta år har gått, istället så kommer samhället att bli mycket våldsamt och kriminaliteten kommer att öka hundratals procent. Detta är något som blir ännu kostsammare för samhället.
Det sorgliga är att många människor som har vanliga arbeten, som aldrig har varit arbetslösa tror att det är på arbetsmarknaden som det var för 15-20 år sedan, de har fortfarande åsikter som "Det finns jobb, bara man vill. De är lata de asen!" Och sedan så går de och lägger sin röst på Reinfeldt som hämnd, helt omedvetna om att de själva med stor sannolikhet kommer att bli arbetslösa.

Sedan så är det inte bara politikerna och folket som bär ansvaret, även arbetsgivarna har en stor del i hur det ser ut idag. De flesta arbetlösa (inte alla men majoriteten) vill arbeta men de får inte! Är man över trettiofem år så anses man som gammal och har man ingen utbildning så anses man som värdelös trots att man har fina meriter från tidigare arbeten osv. Istället så vill man ha unga och formbara människor som jobbar för struntsummor och som inte har några större krav. Får de inte sin vilja igenom så hotar de med att flytta utomlands (vilket de gör ändå förr eller senare) och facket har kompromissat sig till döds. EU underblåser och förespråkar i vissa fall t o m företagsflytt till låglöneländer. De som inte är flyttbara, talar tre språk flytande och har högskolebakgrund får skylla sig själva och kommer att lämnas drivande vind för våg, tiggandes småsmulor från de söndervittrande välfärdssystemen i sina hemländer.
OBS! Detta är inte min pessisim och mina funderingar jag ger utlopp för just nu, detta är vad man förutspådde i ett samhällsprogram de sände någon gång förra året.

[quote author=ozzman link=board=offtopic&num=1103229227&start=64#4 date=1104834193]Kloka ord, är det här i själva verket en civilisations fall vi är med om? Liknande Romarriket, det gamla Grekland etc. etc.
Kommer framtidens historiker att tala om det sk. västvärldsimperiets uppgång och fall?

Är jag tyvärr övertygad om.......

Rex:

Helt säker på det är inte jag, visst kommer det att bli stora förändringar, till det sämre naturligtvis men total utplåning? Nja... Problemet är ju att vi "säljer ut" oss själva, andra länder kommer att ta efter vårt samhällssystem helt enkelt fast i en "lightversion". Vi kan aldrig konkurrera med dem, om vi inte sänker oss till samma nivå förstås men det krävs nog en hel del för att få svenska arbetare att jobba tio timmar om dagen för tre-fyratusen i månaden.

Boven i dramat är och förblir den förbannade globalisering. Tyvärr så kan man ju inte stoppa utvecklingen, det skulle ju innebära att vi släckte ned hela internet, bara använde oss av gamla propellerplan igen, stinsar och brevbärare i fina uniformer mötte oss på dagarna på trottoarer och tågstationer, folk högg skog för hand, på vägarna såg vi bara gamla Amazoner och Saab nittionior, i affärerna handlade vi oss en sockerstrut till helgen och har vi tur så får vi två veckors obetald semester i Juli månad.
Inte rimligt eller hur? Ett olösligt problem helt enkelt.

Var det inten som visste vad 7-up egentligen smakar? Är det fruktsoda eller vad?

on 01/05/2005 at 00:17:52, GammalHardrockare wrote:Var det inten som visste vad 7-up egentligen smakar? Är det fruktsoda eller vad? [/quote]
Smakar som Sprite, ungefär. Har ni inte det i Sverige?