Då och nu eller; var gick det åt helvete?
Posted: 05 Feb 2007, 15:49
Det var länge sedan vi hade någon tråd om 80-talet på forumet så jag tänkte rätta till detta genom den här tråden.
Som vi alla vet så var 80-talet ett skimrande utopia fyllt av lycka, framtidstro och bra musik, detta framstår som extra tydligt då man jämför med den eländiga jämmerdal till samhälle där vi idag tvingas framleva våra liv.
Varför framstår då 80-talet som så bra och överlägset?
Jag tror det till stor del beror på folks syn på saker och ting och vad olika företeelser i samhället representerar i folks sinnen mer än någon reell försämring, t.ex:
På 80-talet var en fabrik en symbol för välstånd och rikedom, idag är en fabrik en symbol för miljöförstöring och utflyttade jobb.
På 80-talet var arbetslöshet att se som ett nederlag och något som folk skämdes över att vara, idag ses arbetslöshet nästan som en merit i vissa delar av samhället.
På 80-talet var ett arbete något man var stolt över och satte en ära i att utföra så bra som möjligt, idag är ett arbete oftast bara ett hinder för att förverkliga sej själv, resa jorden runt eller "ha kul" och i den mån arbetet utförs så görs det så "half-assed" (ber om ursäkt för engelskan men jag hittade inget bra svenskt ord) som det öht är möjligt.
På 80-talet sågs facket som en stor snäll storebror som hjälpte till med löneförhandlingar mot en skälig ersättning, idag ses facket som den elake mobbaren på skolgården som tar dina pengar och spenderar dem på sprit och löskukar.
På 80-talet var det rätt att vara stolt över Sverige och att vara svensk och ingen ifrågasatte att nationalsången sjöngs på skolavslutningar, idag ses osvenskhet som en dygd och nationalsången ifrågasätts allt som oftast.
På 80-talet sågs en lärare som en ledare som skulle ha och krävde ett visst mått av respekt, idag ses en lärare som en clown som snarast skall be om ursäkt för att han avbryter elevernas mobilsamtal/MP3-spelare med något så löjligt förlegat som kunskap.
Alla dessa saker har egentligen inte ändrats i verkligheten utan ändringe består endast i hur folk ser på företeelserna och acceptansen av dessa åsikter. Lärarens kompetens och uppdrag är detsamma, fabriker lades ner även på 80-talet och arbetslösheten var tämligen hög mm mm.
Därmed inte sagt att det inte finns saker som verkligen har blivit sämre, betänk t.ex. följande:
På 80-talet var 88:an en glass som var täckt av ett tjockt lager choklad och krokant, idag är chokladlagret så tunt att det är transparent och krokantkornen kan räknas på ena handen.
På 80-talet kostade en kvarting Lemon Gin, en burk citronfanta och en pizza under en hundring, idag finns inte ens Lemon Gin och bara en kvarting kostar över en hundring.
På 80-talet släpptes i huvudsak skivor rmed nyskriven musik, idag består åtminstone 50% av topplistan vid varje given tidpunkt av covers.
På 80-talet orkade jag dricka sprit i flera dagar utan uppehåll, idag blir jag bakfull av att läsa systemkatalogen.
Så vad är då slutsatsen av det här inlägget? Ja det vette fan, troligen att vi är ena gnälliga jävlar som skulle behöva en rejäl spark i aschlet för att rycka upp oss och landet vi bor i.
Som vi alla vet så var 80-talet ett skimrande utopia fyllt av lycka, framtidstro och bra musik, detta framstår som extra tydligt då man jämför med den eländiga jämmerdal till samhälle där vi idag tvingas framleva våra liv.
Varför framstår då 80-talet som så bra och överlägset?
Jag tror det till stor del beror på folks syn på saker och ting och vad olika företeelser i samhället representerar i folks sinnen mer än någon reell försämring, t.ex:
På 80-talet var en fabrik en symbol för välstånd och rikedom, idag är en fabrik en symbol för miljöförstöring och utflyttade jobb.
På 80-talet var arbetslöshet att se som ett nederlag och något som folk skämdes över att vara, idag ses arbetslöshet nästan som en merit i vissa delar av samhället.
På 80-talet var ett arbete något man var stolt över och satte en ära i att utföra så bra som möjligt, idag är ett arbete oftast bara ett hinder för att förverkliga sej själv, resa jorden runt eller "ha kul" och i den mån arbetet utförs så görs det så "half-assed" (ber om ursäkt för engelskan men jag hittade inget bra svenskt ord) som det öht är möjligt.
På 80-talet sågs facket som en stor snäll storebror som hjälpte till med löneförhandlingar mot en skälig ersättning, idag ses facket som den elake mobbaren på skolgården som tar dina pengar och spenderar dem på sprit och löskukar.
På 80-talet var det rätt att vara stolt över Sverige och att vara svensk och ingen ifrågasatte att nationalsången sjöngs på skolavslutningar, idag ses osvenskhet som en dygd och nationalsången ifrågasätts allt som oftast.
På 80-talet sågs en lärare som en ledare som skulle ha och krävde ett visst mått av respekt, idag ses en lärare som en clown som snarast skall be om ursäkt för att han avbryter elevernas mobilsamtal/MP3-spelare med något så löjligt förlegat som kunskap.
Alla dessa saker har egentligen inte ändrats i verkligheten utan ändringe består endast i hur folk ser på företeelserna och acceptansen av dessa åsikter. Lärarens kompetens och uppdrag är detsamma, fabriker lades ner även på 80-talet och arbetslösheten var tämligen hög mm mm.
Därmed inte sagt att det inte finns saker som verkligen har blivit sämre, betänk t.ex. följande:
På 80-talet var 88:an en glass som var täckt av ett tjockt lager choklad och krokant, idag är chokladlagret så tunt att det är transparent och krokantkornen kan räknas på ena handen.
På 80-talet kostade en kvarting Lemon Gin, en burk citronfanta och en pizza under en hundring, idag finns inte ens Lemon Gin och bara en kvarting kostar över en hundring.
På 80-talet släpptes i huvudsak skivor rmed nyskriven musik, idag består åtminstone 50% av topplistan vid varje given tidpunkt av covers.
På 80-talet orkade jag dricka sprit i flera dagar utan uppehåll, idag blir jag bakfull av att läsa systemkatalogen.
Så vad är då slutsatsen av det här inlägget? Ja det vette fan, troligen att vi är ena gnälliga jävlar som skulle behöva en rejäl spark i aschlet för att rycka upp oss och landet vi bor i.