Den gamla hederliga familjen...
Posted: 22 Feb 2007, 22:14
Nu svär jag i kyrkan och jag är fullt medveten om att jag kommer att bli anklagad för att vara gammalmodig men det skiter jag i. Med tanke på hur det har blivit i dagens samhälle så är väl det snarare ett bevis på klarsynthet och insikt.
Jag växte upp med en ensamstående mor och om jag försöker att glömma skolan så hade jag en mycket fin barndom och uppväxt tillsammans med en kärleksfull mor som skämde bort mig så gott hon kunde. Vi hade det mycket bättre tillsammans än om min far hade varit närvarande vilket han aldrig var. Det kändes skönt.
Men jag tror också att familjen bör vara en viktig del av samhället, den gamla hederliga familjekonstellationen Mamma-pappa-barn bör vara en av grundpelarna i vårt västerländska samhälle. Den bör vara norm. Det bör vara ambitionen.
Inget annat.
Inga jävla hippiekollektiv med långhåriga flummare som tillsammans dricker potatisavkok ur näverkåsor och som kollektivt uppfostrar en kull med ungar som ingen vet vem som är fader till, alla har ju knullat med alla.
Fint och jämlikt ska det vara och Linda har knullat mest och med flest för hon är jämlikast av alla vilket är till glädje för alla män.
Jag tror inte på Pappa-pappa-barn. Jag förkastar direkt alla former av homosexuella familjesammansättningar. De är inte naturliga. Hade de varit naturliga så hade de inte behövt adoptera. Så enkelt är det.
En dotter som växer upp med två skäggiga karlar med en faiblesse för sjömansuniformer, vildmarksliv och kuksugning kan aldrig få den normala uppväxt som en liten flicka har rätt till.
Jag förkastar flator som inbillar sig att en son kan växa upp och bli en alldeles normal och harmonisk man tack vare en uppväxt med kvinnliga genusforskare som har matat honom med vegetarisk, makrobiotisk geggamojja och flummiga åsikter om könsmaktsfördelning, könsroller och vikten av att förneka sin medfödda Y-kromosom.
Pappa kan aldrig bli mamma och mamma kan aldrig bli pappa. Det är ett darwinistiskt faktum som ingen jävla feministflummare eller HBT-fjant kan ändra på hur mycket de än försöker att glömma sina dinglande testiklar.
Jag tror inte heller på socialfallsmatriark-tre olika farsor-och fem oupfostrade snorungar.
Jag tror som sagt på den gamla hederliga familjen. Jag tror att barn behöver äkta normer. De behöver förstå att mat på bordet kommer inte från skyn, inte heller från socialkontoret.
Därför tror jag på en far som kommer hem trött varje kväll från jobbet och en mor som håller hemmet rent och uppfostrar sina barn.
Det fungerade förr och det var de som växte upp i denna miljö som byggde upp Sverige till ett av världens rikaste länder. En bedrift som dagens Happy-mealgeneration knappast hade klarat av.
Förr så ansågs det som något mycket fult att inte göra rätt för sig.
Visade man tendenser till lathet så åkte man ut från hemmet direkt.
Skötte man inte skolan så small det omedelbart.
Visade sonen i huset intresse för gödseldrängen ute i ladugården istället för grannflickan så åkte han in på dårhus med tillhörande kallbad, elchocksbehandling och stryk.
Det låter hårt men det fungerade! Det var som sagt söner och döttrar från dessa familjer och hushåll som byggde Sverige, som organiserade sig i arbetarrörelsen, som arbetade och slet i gruvor, bysågar och fabriker. Vissa av dem blev framgångsrika företagare, uppfinnare, innovatörer och fackliga ledare som förde landet framåt mot dagens välstånd.
Idag ligger dessa människor på landets långvårdsinrättningar och väntar på att dö. Man föraktar dem, man skrattar åt dem och ser dem enbart som stora kostnader och symboler för ett ålderdomligt och "inskränkt" samhälle.
Idag ska man istället ha kul.
Glöm hårt arbete!
Glöm familjen!
Glöm plikten!
Idag är det självförverkligande, äventyr, pride-festivaler och sterila homosexuella äktenskap som ska gälla. Allt annat är utslag av homofobi.
Man ska festa. Man ska utforska sig själv och resa jorden runt med kuken i näven. Man ska tycka det är fint med all sorts kärlek utom heterosexuella familjekonstellationer, det är gammalmodigt, ja nästan på gränsen till fascistiskt.
Hemmafruar förföljs av sina feministsystrar och det fulaste man kan vara i dagens Sverige är en medelålders man som jobbar och försörjer sin familj, trots att det är dessa som finansierar den största delen av sveriges välfärdssystem. Bättre då att vara en metrosexuell studentfjant i trettioårsåldern med vaxad ***, alltid beredd på att pröva något nytt och spännande i sängen och ju flera de är tillsammans, ju roligare har de.
Barn och ungdomar behöver normer och gamla hederliga värderingar. De behöver förstå att länder, välstånd och en hygglig befolkningsutveckling bygger man med hårt arbete och heterosexuella äktenskap, inte med homosexuella förbindelser, jorden runt-resor, roliga studieprogram och självförverkliganden.
Alla människor kan inte vara poeter, konstnärer, kufar och äventyrare.
Det måste finnas människor som utför de tråkiga jobben, som för mänskligheten och arbetsmoralen vidare.
Idag har många växt upp utan riktiga familjer och det tror jag är en av anledningarna till att kriminaliteten, våldet, dekadensen och degenereringen har spridit sig med rasande fart.
-"Mamma jobbar inte och farsan suger kuk någonstans i Stockholm, varför ska jag ta något tråkigt jobb för?"
Denna inställning är inget man föds med, detta är något som de har utvecklat pga av att det inte har funnits några riktiga förebilder, de har aldrig funnits någon som har visat dem rätt helt enkelt.
Jämför gärna med trettiotalets byfånar. De hade ofta en uppväxtbakgrund som kan jämföras med hur dagens ungdomar växer upp. Avsaknad av föräldrar, normer och värderingar. Ibland kanske de hade föräldrar med missbruksproblematik, ibland kanske de hade föräldrar som ansågs som "konstiga" och därför fick de ofta bo i en liten stuga utanför den övriga samhällsgemenskapen.
Idag skulle alla ungdomar anses som byfånar. Alla har en byfånebakgrund kan man säga. Dagens samhälle genererar hela generationer med byfånar.
Det säger sig självt att detta inte är hållbart i längden!
Därför tror jag på den gamla hederliga familjen. Därför tror jag på Mamma, Pappa, Barn.
Kalla mig gärna för gammalmodig men detta står jag för stenhårt.
Jag växte upp med en ensamstående mor och om jag försöker att glömma skolan så hade jag en mycket fin barndom och uppväxt tillsammans med en kärleksfull mor som skämde bort mig så gott hon kunde. Vi hade det mycket bättre tillsammans än om min far hade varit närvarande vilket han aldrig var. Det kändes skönt.
Men jag tror också att familjen bör vara en viktig del av samhället, den gamla hederliga familjekonstellationen Mamma-pappa-barn bör vara en av grundpelarna i vårt västerländska samhälle. Den bör vara norm. Det bör vara ambitionen.
Inget annat.
Inga jävla hippiekollektiv med långhåriga flummare som tillsammans dricker potatisavkok ur näverkåsor och som kollektivt uppfostrar en kull med ungar som ingen vet vem som är fader till, alla har ju knullat med alla.
Fint och jämlikt ska det vara och Linda har knullat mest och med flest för hon är jämlikast av alla vilket är till glädje för alla män.
Jag tror inte på Pappa-pappa-barn. Jag förkastar direkt alla former av homosexuella familjesammansättningar. De är inte naturliga. Hade de varit naturliga så hade de inte behövt adoptera. Så enkelt är det.
En dotter som växer upp med två skäggiga karlar med en faiblesse för sjömansuniformer, vildmarksliv och kuksugning kan aldrig få den normala uppväxt som en liten flicka har rätt till.
Jag förkastar flator som inbillar sig att en son kan växa upp och bli en alldeles normal och harmonisk man tack vare en uppväxt med kvinnliga genusforskare som har matat honom med vegetarisk, makrobiotisk geggamojja och flummiga åsikter om könsmaktsfördelning, könsroller och vikten av att förneka sin medfödda Y-kromosom.
Pappa kan aldrig bli mamma och mamma kan aldrig bli pappa. Det är ett darwinistiskt faktum som ingen jävla feministflummare eller HBT-fjant kan ändra på hur mycket de än försöker att glömma sina dinglande testiklar.
Jag tror inte heller på socialfallsmatriark-tre olika farsor-och fem oupfostrade snorungar.
Jag tror som sagt på den gamla hederliga familjen. Jag tror att barn behöver äkta normer. De behöver förstå att mat på bordet kommer inte från skyn, inte heller från socialkontoret.
Därför tror jag på en far som kommer hem trött varje kväll från jobbet och en mor som håller hemmet rent och uppfostrar sina barn.
Det fungerade förr och det var de som växte upp i denna miljö som byggde upp Sverige till ett av världens rikaste länder. En bedrift som dagens Happy-mealgeneration knappast hade klarat av.
Förr så ansågs det som något mycket fult att inte göra rätt för sig.
Visade man tendenser till lathet så åkte man ut från hemmet direkt.
Skötte man inte skolan så small det omedelbart.
Visade sonen i huset intresse för gödseldrängen ute i ladugården istället för grannflickan så åkte han in på dårhus med tillhörande kallbad, elchocksbehandling och stryk.
Det låter hårt men det fungerade! Det var som sagt söner och döttrar från dessa familjer och hushåll som byggde Sverige, som organiserade sig i arbetarrörelsen, som arbetade och slet i gruvor, bysågar och fabriker. Vissa av dem blev framgångsrika företagare, uppfinnare, innovatörer och fackliga ledare som förde landet framåt mot dagens välstånd.
Idag ligger dessa människor på landets långvårdsinrättningar och väntar på att dö. Man föraktar dem, man skrattar åt dem och ser dem enbart som stora kostnader och symboler för ett ålderdomligt och "inskränkt" samhälle.
Idag ska man istället ha kul.
Glöm hårt arbete!
Glöm familjen!
Glöm plikten!
Idag är det självförverkligande, äventyr, pride-festivaler och sterila homosexuella äktenskap som ska gälla. Allt annat är utslag av homofobi.
Man ska festa. Man ska utforska sig själv och resa jorden runt med kuken i näven. Man ska tycka det är fint med all sorts kärlek utom heterosexuella familjekonstellationer, det är gammalmodigt, ja nästan på gränsen till fascistiskt.
Hemmafruar förföljs av sina feministsystrar och det fulaste man kan vara i dagens Sverige är en medelålders man som jobbar och försörjer sin familj, trots att det är dessa som finansierar den största delen av sveriges välfärdssystem. Bättre då att vara en metrosexuell studentfjant i trettioårsåldern med vaxad ***, alltid beredd på att pröva något nytt och spännande i sängen och ju flera de är tillsammans, ju roligare har de.
Barn och ungdomar behöver normer och gamla hederliga värderingar. De behöver förstå att länder, välstånd och en hygglig befolkningsutveckling bygger man med hårt arbete och heterosexuella äktenskap, inte med homosexuella förbindelser, jorden runt-resor, roliga studieprogram och självförverkliganden.
Alla människor kan inte vara poeter, konstnärer, kufar och äventyrare.
Det måste finnas människor som utför de tråkiga jobben, som för mänskligheten och arbetsmoralen vidare.
Idag har många växt upp utan riktiga familjer och det tror jag är en av anledningarna till att kriminaliteten, våldet, dekadensen och degenereringen har spridit sig med rasande fart.
-"Mamma jobbar inte och farsan suger kuk någonstans i Stockholm, varför ska jag ta något tråkigt jobb för?"
Denna inställning är inget man föds med, detta är något som de har utvecklat pga av att det inte har funnits några riktiga förebilder, de har aldrig funnits någon som har visat dem rätt helt enkelt.
Jämför gärna med trettiotalets byfånar. De hade ofta en uppväxtbakgrund som kan jämföras med hur dagens ungdomar växer upp. Avsaknad av föräldrar, normer och värderingar. Ibland kanske de hade föräldrar med missbruksproblematik, ibland kanske de hade föräldrar som ansågs som "konstiga" och därför fick de ofta bo i en liten stuga utanför den övriga samhällsgemenskapen.
Idag skulle alla ungdomar anses som byfånar. Alla har en byfånebakgrund kan man säga. Dagens samhälle genererar hela generationer med byfånar.
Det säger sig självt att detta inte är hållbart i längden!
Därför tror jag på den gamla hederliga familjen. Därför tror jag på Mamma, Pappa, Barn.
Kalla mig gärna för gammalmodig men detta står jag för stenhårt.
.