Meduzaland

Tänkte bara hylla Eddie´s sanslöst bra debut-skiva som Meduza. Väldigt starkt låtmaterial nästan hela skivan igenom och den känns välgjord, bra prodcerad och allmänt genomarbetad och proffsigt gjord. Det känns som att skivbolaget också ville satsa på Eddie rejält i och med hiten med Punkjävlar. Dom svagaste låtarna tycker jag är Disco Burp, Demon In Your Heart och In The Middle Of The Night (dom 3 sista låtarna på A-sidan av LP´n om jag minns rätt). Dom är väl inte direkt dåliga heller men känns mest som onödiga "fillers", dvs låtar att fylla ut skivan med.
Men vad gör det när låtar som Yea Yea Yea, Rocky Rocky, Honey B, The King´s Horses, Love´s On The Run, I´m A Fighter m.fl väger upp det! kanon-låtar allihop! Intstrumentala Skyrider, en lite annorlunda men väldigt bra låt finner man också. klassikern Leader Of The Rockers finns här också men den tycker jag faktiskt blev bättre på nyinpelningen från 83. Det är sällan nyinspelningar av gamla låtar blir bättre än orginalet men detta är ett undantag.
Detta är enligt mitt tycke, lätt en av dom bästa debut-skivorna all-time.

.. och innan nån hinner påpeka att "Errol" kom före, jag räknar denna skivan som Eddie´s "riktiga" debut. Då han trädde in i Meduza-kostymen.
Hur en idiot som Mats Olsson kunde totalsåga denna skivan är för mig en gåta. Finns väl bara en förklaring: han ÄR en idiot!
Får en känsla av att han bara började lyssna på Punkjävlar och tyckte den var fånig och sen struntade i resten av skivan men det är ju lite konstigt om en journalist gör så också men man vet ju aldrig. Eller så bestämde han sig redan från början för att skivan skulle vara skit...
En annan möjlig förklaring kan ju vara att han överhuvudtaget inte gillar rock, utan kanske gillar annan musik (kanske punk som det fanns gott om på den tiden). Kanske blev "tvingad" att recensera skivan fastän han inte ville. Fast punk är ju också en sorts rock så njae...
Skulle dock vara kul att läsa den där artikeln nån gång och läsa exakt hur orden föll.

Satte i skivan i cd-spelaren nu bara för jag läste inlägget här
När det gäller Errol så tyckte jag inte den var så bra faktiskt.
Men alla Eddie skivorna är ju kanon!!

Visst är dom Wiking. Jag gillar Errol också, absolut, den är klart bra om man tar den för vad den är. Dock lite väl mjäkig på sina ställen men som sagt fortfarande bra. Seriösa låtar och välgjord.

Hunnit skriva av den där artkilen ännu då..? (från Värnpliktsnytt).

Jag ska göra ett seriöst försök i helgen. Har lite annat att tänka på men ska som sagt försöka.

Jag gillar skivan skarpt. Kanske Mats Olsson hade hört någon kassett innan, och bestämt sig för att han skulle hata allt som denne artist gör oavsett om det var som Eddie eller E. Hitler. Jag ger mig fan på att han säkert gillade några låtar, men kunde inte erkänna det.

Men när han kom med debutskivan så var väl inte pseudonymen E Hitler så känd? Eller det kanske det var?

Hur som helst kan jag bara hålla med. En (nästan) helt igenom strålande skiva!

Ja det är ju möjligt att Olsson hade hört nån av kassetterna också men det verkar rätt osannolikt också eftersom få (??) vid denna tidpunkten visste att Meduza och Hitler var samma person. Han kunde med andra ord knappast ha kopplat ihop Eddie med Hitler även om han hade hört nått av kassetterna. Men man vet ju inte heller.

Har lyssnat lite mera på skivan iveckan, var ett tag sedan nu.
Demon in Your Heart var lite bättre än jag mindes, fortfarande ingen jättestark låt men ändå en hyffsad rocklåt. 3/5. Disco Burp och In The Middle Of The Night vill fortfarande inte riktigt fastna så dem ger jag 2/5. Annars nästan bara fullpoängare på skivan rakt igenom!

Ibland har jag funderat på att bränna denna skiva utan Punkjävlar och inte skriva något namn på skivan för att sedan skicka till Mats Olsson. Det skulle inte förvåna mig om han inte ens hade kunnat räkna ut vem som sjunger.