Njutning

gammalhardrockare · Post by **gammalhardrockare** » 29 Sep 2007, 19:31

Njutning för mig ligger mer på det psykiska och intellektuella planet. Fyllor, avsugningar, rockmusik och pizzor i all ära men inget går ändå upp mot att vakna på gott humör utan anledning en vanlig dag och gå till jobbet, ha flyt när man skriver eller få uppskattning av någon som man inte förväntade sig att få ett endaste vänligt ord ifrån.
Tänk att sitta en tidig lördagsmorgon vid datorn och skriva med ett jävla flyt, dricka kaffe och röka cigg, inte mycket som slår det.

gammalhardrockare · Post by **gammalhardrockare** » 29 Sep 2007, 20:18

Greve:

Tycker det där lät lite för finkultiverat för att komma från dig. Du om nån ska väl tycka att njutning innebär att stampa gasen i botten och stå på kanten av ett berg. I alla fall så har jag uppfattat dig.

Du har som så många andra uppfattat mig helt fel och blandar ihop mig med den påhittadeKARAKTÄREN Gammal Hårdrockare som jag skapade för länge sedan. Så är det oftast inte längre. Jag tröttnade på att skriva om påhittade rattfyllor, spyor i baksäten och intorkad avföring i jeansen. Det blev för mycket, det chockerade inte någon längre.

Jag kopierar från min novellsida:
För sisådär åtta år sedan eller något så vandrade jag ut på nätet för första gången. Eftersom jag alltid har varit totalt ointresserad av ny teknik, ja att överhuvudtaget försöka lära mig något nytt, så gick jag omkring och nosade med misstänksam blick och stela ben. Inte fan kunde den här skiten vara bättre en en gammal hederlig skrivmaskin? Vilket jävla larv!
Men så råkade jag ramla in på en site, det var Aftonblades numer avsomnade forum "Tyck till" om någon minns?
Det var fullt med kommentarer runt en artikel om rattfylla. Att det var för bedrövligt. Rattfyllon borde skjutas! Osv. Osv. Det där hade man ju aldrig hört förr.
Notera nu gärna att jag inte pläderar för att köra full, jag har själv aldrig ägnat mig åt rattfylla. Men jag greps av en våldsam lust att få provocera alla förnuftiga och politiskt korrekta tyckare. Det var så jävla tråkigt. Det behövdes lite fart på det där forumet.
Det fanns inget som stack ut.

Jag skrev snabbt ihop ett litet inlägg om att det var kul att köra på fyllan och att jag alltid brukade göra det så fort jag kände mig lite uttråkad. För att få skaka av mig dagens letargi så att säga.
Jag skrev att det fanns inget som fick en medelålders man att känna sig så ung i sinnet som att hälla i sig en sjuttiofemma Explorer, sätta sig bakom ratten och stampa gasen i botten på motorvägen samtidigt som AC/DC vrålade ur högtalarna.
Jag undertecknade med Gammal... Och där tog det slut. Vad skulle jag kalla mig egentligen? Jag var 33 år och kände mig gammal, men vad mer? Tänkte så det knakade, kliade mig i skrevet och kom på att jag helt omedvetet hade nämnt AC/DC i texten.
Varför då?
Var i helvete kom den gruppen ifrån?
I och för sig en jävligt bra grupp men det var ju åratal sedan jag hade lyssnat på dem. Det var ju i min ungdom under åttiotalet, när jag var en sk "hårdrockare". En pinsam figur i jeansjacka och långt hår vars största intresse var att dricka sig knallpackad, ligga och spy i något dike och ständigt bli nobbad av de flickor som jag ville bli tillsammans med, eller åtminstone ha sex med. Men det fick jag sällan. Mycket sällan.

Men nu så hade jag mitt nick. Jag undertecknade med Gammal Hårdrockare.
Jag trodde nu att det skulle bli ett jävla liv men döm om min förvåning, istället så fick jag hur mycket positiv respons som helst! Några ville i och för sig strypa mig men de flesta verkade fatta att jag drev med dem och ville ha mer.
Jag bestämde mig för att hitta på en tragisk karaktär om en överårig medelålders hårdrockare som hade stannat i utvecklingen och som ägnade sin tid åt att supa, spy -och skita på sig, lyssna på gamla blandband med div hårdrocksgrupper och att ständigt hemfalla åt grov rattfylla.
Jag applicerade min ungdoms dåliga karaktär och idiotiska beteende på en medelålders man runt fyrtio år.
Gammal Hårdrockare var född.

Den där karaktären tog jag dock död på för några år sedan. Jag tröttnade. Jag hade aldrig tyckt att det där var något roligt själv men jag fick så mycket positiv respons, så många fina mail från människor som verkade gilla den där överdrivna och hafsigt skrivna skiten så jag skrev nog runt trettio stycken berättelser innan jag tröttnade.
Idag har de där jävla berättelserna spritt sig över hela internet. Tusentals människor har läst dem, folk har mailat mig och frågat om de har fått skriva ut dem, det har blivit hemsidor runt dem osv vilket bara är kul. Den där karaktären tycks jag få leva med vilket inte gör något, bara folk förstår att jag inte är någon överårig och försupen hårdrockare på riktigt.
Jag söp när jag var ung, det är sant. Jag söp så till den milda grad att jag höll på att stryka med, det är också sant. Men det var länge sedan trots allt. Det är en period i mitt liv som jag ångrar men som jag ändå inte vill glömma.
Jag bar mig åt som en idiot. Spriten dömde mig till ett liv som har inneburit en evig vandring mellan skitjobb. Spriten tog död på det inom mig som var gott, spriten tog kål på min begåvning och hela min framtid.
Men jag fick också många historier att berätta.
Jag fick vara med som saker. Jag fick se och uppleva platser och träffa människor jag aldrig hade träffat om jag inte hade tagit min första klunk ur brännvinsflaskan den där sommarkvällen i stadsparken när jag var sjutton år.

Jag skriver fortfarande men idag är det en helt annan typ av berättelser, noveller, kåserier m.m. Ofta är de självbiografiska och har inget med den gamla Gammal Hårdrockare att göra.
Jag har behållit mitt gamla nick av flera orsaker. För det första pga mitt ego. Nicket är känt och det lockar människor till mina texter vilket är kul. För det andra så orkar jag inte byta nick, nyregga mig på div forum och författarsiter. Det är ren lathet alltså.
För det tredje så kan jag inte komma på något annat.

Så kom ihåg: Gammal Hårdrockare är inte någon hårdrockare, bara gammal. Bara en drygt fyrtioårig snubbe som har blivit rätt så tråkig men som har börjat trivas med livet så smått och som försöker bli vän med sig själv.
Men ibland när jag är ute och kör på motorvägen så stoppar jag in en CD-skiva i bilstereon, höjer volymen, stampar gasen i botten och öser på med AC/DC eller Deep Purple. Då känner jag mig faktiskt som en tonåring igen.
Men utan sprit numer. En nykter och tråkig tonåring.
Eller ja... RÄTT så nykter i alla fall.

lumberjack · Post by **lumberjack** » 29 Sep 2007, 20:32

Jag upplevde ett fullständigt lyckorus en vinter för några år sedan. Ponera detta:

-3, sol, vindstilla, Högzonen uppe på Åreskutan, en halvkvarting och några öl innan för västen. Du kastar dig utför branten och det är sjysst pistat, håret flyger i vinden, du nynnar någon Turbonegrolåt och farten ökar upp mot 50-60 km/h. Skidorna skär genom snön utan att vare sig skära för djupt eller rutcha på skrå längs något isigt parti.

Det är njutning det!

gammalhardrockare · Post by **gammalhardrockare** » 29 Sep 2007, 20:39

Lumberjack:

Vad är "Turbonegro"?

lumberjack · Post by **lumberjack** » 29 Sep 2007, 20:50

GammalHardrockare wrote:Lumberjack:

Vad är "Turbonegro"?

Norskt band, kanonbra. Prova att ge dem en chans, fast det är väl kört...

http://www.myspace.com/turbonegro

Prova Boys from nowhere

Annars kan jag tipsa om en bra version av (Don´t you)forget about me. Med Life of Agony. Ladda hem, gubbe.

rex · Post by **rex** » 29 Sep 2007, 21:53

Kan hålla med GH faktiskt....alla fysiska njutningar är fina och jag odlar dom friskt

Men,han har rätt,inget går upp mot att
vakna en morgon på kanonhumör och hela dagen ligger jungfrulig framför en och vadsomhelst kan hända!

Nu gör det ju inte det men ändå

E-M · Post by **E-M** » 29 Sep 2007, 22:55

Jo det var faktiskt väldigt klokt sagt av GH. Det härligaste är ju om man vaknar upp och känner att allt bara stämmer, man oroar sig inte för något eller liknande. Allt är bara helt okej. Fast det är inte ofta det är så, tyvärr. Det är kanske därför man uppskatter de stunderna så.

Sedan är det ju en njutning att åka ut och glida med bilen en lagom varm sommardag med klarblå himmel och lyssna på bra musik. Sedan cruisar man till någon mack och köper en god glass och åker vidare, fast det är inte riktigt samma sak som ovan.