Lägenhet vs villa.
Posted: 12 Feb 2005, 17:45
Nå vilket föredrar ni, bo i lägenhet eller villa?
Själv så kan jag bara se en nackdel med att bo i lägenhet och det är att man inte kan kräma på stereon så mycket man orkar. Annars så tycker jag bara att det verkar vara besvärligt och problematiskt att bo i villa.
Alla villaägare verkar utan undantag alltid vara griniga över något. Det är någon jävla panna som har pajat - stor utgift och gnäll! Gräs ska klippas, snö ska skottas, taket behöver läggas om - Ännu större utgift och ännu mer päs och griniga miner!
Helt plötsligt så måste de investera i nya fönster, det har börjat bli lite dragigt och värme kostar - Jeremiader och klagosånger!
Golvet börjar bli slitet, färgen börjar flagna, spisen lägger av och skorstenshelvetet behöver sotas - Astronomiska utgifter och allt måste de fixa själva, hantverkare har de inte råd att anlita eftersom alla pengar går till att betala av lånet.
Beskrivningen villaägare är missvisande, det är oftast bankerna som äger deras hus och "ägaren" måste alltid hänga med i räntesvängningarna. "Kommer jag att ha råd att bo kvar nästa år?"
En villaägare är aldrig ledig. Efter en tråkig och hård dag på jobbet så är det alltid något som måste fixas, lagas, beskäras och rensas. Rabatter gror igen, avlopp svämmar över, kuken slaknar och nya lån till nya utgifter tillkommer med jämna mellanrum. Aldrig fri, aldrig ledig, aldrig glad.
Att ta sig ett bad är inte att tänka på och i duschen så är det sekunder och intvålning under en avstängd dusch som gäller. Varmvatten är pengar och olja är dyrt!
Jag har alltid bott i lägenhet och det kommer jag att fortsätta med. Går spisen sönder får jag en ny, går något överhuvudtaget sönder så kommer det en vaktis och fixar det. Vill jag ha nya tapeter så frågar jag bara, oftast så utfaller svaret till min fördel. Inga gräsmattor som ska klippas och på vintern så skottar och saltar vaktis utanför min dörr. Jag kan bada och duscha så läääänge jag vill och när jag kommer hem efter en meningslös dag på något jobb så är det endast disken jag behöver tänka på att ta hand om. Full kabel-tv ingår i det ordinarie utbudet, jag behöver inte krångla med en massa jävla paraboler och skit och bredband är naturligtvis standard numer i de flesta lägenheter.
Bor man som jag i höghus så får man en underbar utsikt och anonymiteten är total jämfört med att bo i villa där varenda jävla granne följer alla dina steg så fort du går ut i trädgården.
Det enda jag behöver tänka på är att betala hyran och inte spela stereo för högt, det är absolut det enda som krävs av mig. Jag behöver inte lära mig att kitta fönster, snickra ihop trappor och lägga tegel. Jag behöver inte beställa dyr olja varje höst och krångla med en massa elbolag och byggfirmor. Jag behöver inte vara en "god granne" och umgås med de andra töntarna på gatan, jag ser dem nästan aldrig.
Så varför bor folk egentligen i villa? Är det för att det tillhör vuxenlivet att vara skuldsatt? Kanske att man vill ha en viss identitet som medelålders medelklass? Eller är det kanske helt enkelt bara av gammal vana? Det är ju oftast som så att folk som är uppväxta i villa ofta köper egen villa senare i livet medans vi som är uppväxta i lägenhet mycket sällan köper villa.
Så tror faktiskt jag att det är!
Eller vad säger ni andra? Inte fan kan det väl vara kul att rensa stuprör, spika upp panel och spadvända rabatter efter jobbet och samtidigt oroa sig för lån och ständigt nya utgifter?
Själv så kan jag bara se en nackdel med att bo i lägenhet och det är att man inte kan kräma på stereon så mycket man orkar. Annars så tycker jag bara att det verkar vara besvärligt och problematiskt att bo i villa.
Alla villaägare verkar utan undantag alltid vara griniga över något. Det är någon jävla panna som har pajat - stor utgift och gnäll! Gräs ska klippas, snö ska skottas, taket behöver läggas om - Ännu större utgift och ännu mer päs och griniga miner!
Helt plötsligt så måste de investera i nya fönster, det har börjat bli lite dragigt och värme kostar - Jeremiader och klagosånger!
Golvet börjar bli slitet, färgen börjar flagna, spisen lägger av och skorstenshelvetet behöver sotas - Astronomiska utgifter och allt måste de fixa själva, hantverkare har de inte råd att anlita eftersom alla pengar går till att betala av lånet.
Beskrivningen villaägare är missvisande, det är oftast bankerna som äger deras hus och "ägaren" måste alltid hänga med i räntesvängningarna. "Kommer jag att ha råd att bo kvar nästa år?"
En villaägare är aldrig ledig. Efter en tråkig och hård dag på jobbet så är det alltid något som måste fixas, lagas, beskäras och rensas. Rabatter gror igen, avlopp svämmar över, kuken slaknar och nya lån till nya utgifter tillkommer med jämna mellanrum. Aldrig fri, aldrig ledig, aldrig glad.
Att ta sig ett bad är inte att tänka på och i duschen så är det sekunder och intvålning under en avstängd dusch som gäller. Varmvatten är pengar och olja är dyrt!
Jag har alltid bott i lägenhet och det kommer jag att fortsätta med. Går spisen sönder får jag en ny, går något överhuvudtaget sönder så kommer det en vaktis och fixar det. Vill jag ha nya tapeter så frågar jag bara, oftast så utfaller svaret till min fördel. Inga gräsmattor som ska klippas och på vintern så skottar och saltar vaktis utanför min dörr. Jag kan bada och duscha så läääänge jag vill och när jag kommer hem efter en meningslös dag på något jobb så är det endast disken jag behöver tänka på att ta hand om. Full kabel-tv ingår i det ordinarie utbudet, jag behöver inte krångla med en massa jävla paraboler och skit och bredband är naturligtvis standard numer i de flesta lägenheter.
Bor man som jag i höghus så får man en underbar utsikt och anonymiteten är total jämfört med att bo i villa där varenda jävla granne följer alla dina steg så fort du går ut i trädgården.
Det enda jag behöver tänka på är att betala hyran och inte spela stereo för högt, det är absolut det enda som krävs av mig. Jag behöver inte lära mig att kitta fönster, snickra ihop trappor och lägga tegel. Jag behöver inte beställa dyr olja varje höst och krångla med en massa elbolag och byggfirmor. Jag behöver inte vara en "god granne" och umgås med de andra töntarna på gatan, jag ser dem nästan aldrig.
Så varför bor folk egentligen i villa? Är det för att det tillhör vuxenlivet att vara skuldsatt? Kanske att man vill ha en viss identitet som medelålders medelklass? Eller är det kanske helt enkelt bara av gammal vana? Det är ju oftast som så att folk som är uppväxta i villa ofta köper egen villa senare i livet medans vi som är uppväxta i lägenhet mycket sällan köper villa.
Så tror faktiskt jag att det är!
Eller vad säger ni andra? Inte fan kan det väl vara kul att rensa stuprör, spika upp panel och spadvända rabatter efter jobbet och samtidigt oroa sig för lån och ständigt nya utgifter?
Några kompisar har jag nästan inga kvar.