Om tecknade serier...
Posted: 14 Feb 2005, 18:54
Har alltid varit intresserad av serier, försöker dra igång en tråd om denna kulturyttring här på Meduza också. Detta är vad jag tycker om vissa seriefigurer och vad jag anser om dagens serieutveckling.
Vad är det egentligen för människor som köper KNASEN? Det kan ju omöjligt finnas någon som tycker att den är det minsta rolig eller charmig. Ytterst dåligt och slarvigt tecknad och skämt som är fullt i klass med skiten som man skrattade åt på 30-talet kanske. "Tårta i ansiktet-dratta i plurret-halka på bananskal" ungefär.
Det är samma nivå på Knasen som de där vidriga amerikanska TV-serierna med pålagda skratt som de sänder på TV ständigt och jämt. Man blir förbannad istället för glad, man svär, skär tänder och gastar istället för att skratta.
Hur överlever denna tidning? Eller är det som så att folk köper den enbart för att få en nostalgikick?
Är kanske tidningen K-märkt? Uppbär den kanske någon form av kultur- eller presstöd?
Idag verkar den enbart vara "fabriksproducerad" jävla skit som går på tomgång.
Samma sak är det med GUSTAF. Katten var kul när han kom för en 25 år sedan eller något. Då var det något nytt och ibland t o m lite kul. Idag är det rena skiten, samma "löpandebandtillverkning" av skräpet som KNASEN. Filmen verkar dock ok men det är ju en helt annan diskussion.
Sedan ska vi inte tala om SNOBBEN, den sämsta av dem alla. Fanns det en tungviktsgren i dåliga serier så skulle Snobben vara både Muhammad Ali och Mike Tyson på en och samma gång. Man blir direkt knockad av bristen på kvalite, humor och berättarstil. Vilken fantastiskt dålig serie! Vilket skit! Vilken Dynga!
Detta är nog den sämsta serien. Den var inte ens kul när den var ny. Ofattbart dåligt tecknat och skämt som är så dåliga så de når rent astronomiska dimensioner. Saken blir ju inte bättre utav att det utspelas i en engelsk miljö. Grått, syltmacka, tegel, karies, socialbidrag och fräknar. Varning för depression direkt alltså. Usch och tvi! Sätt snorungarna på anstalt och avliva hundkräket.
91:an är också en serie som jag tycker har spårat ur fullständigt men en massa nya konstiga tecknare.
Vitsen med den serien var ju att den aldrig skulle förändras, man skulle veta vad man fick, den skulle vara lite gammalmodig, töntig och naiv. Lite gammalt svenskt folkhem, lite buskis, gamla mausergevär, lite seriernas pilsnerfilm. Aldrig rolig, aldrig spontan, aldrig dum. Den skulle tuffa på som ett trevligt lokomotiv.
Nu är det istället en massa svordomar, MP3-spelare, modekläder, moderna vapen, sprit, halvnakna tjejer och annan skit.
Vad i helvete är det frågan om egentligen?
Sedan så har vi då det värsta av alla idiotiska nymodigheter i serievärlden, något som kallas "Manga".
Japanska fjantiga figurer med stora ögon, gapande munnar, gulligt utseende och pastellfärger. Bisarr japansk företeelse i mina ögon. Ultravåld, larviga fantasidjur och japanska skolflickor i korta kjolar, peddokänsla över skiten helt enkelt. Antagligen har det att göra med småflickskulten som råder i Japan.
Vad hände med alla klassiska seriealbum som t ex Spirou, Asterix, Lucky Luke och Linda och Valentin?
Varför försvann fina serietidningar som "Kallblodig", "Midnattsrysaren" och "Chock"? Vad hände med "Anderssonskans Kalle", "Acke" och "Binky"?
Var det för lite knark och våldtäkter i dem? Lite för snålt med graffiti och gängkultur kanske?
Folk läser ju fortfarande serier, har enfalden och galenskapen gått så långt så att folk faktiskt på fullaste allvar föredrar japansk massproducerad skit och amerikanska ghettoserier?
Ja fy fan säger jag...
Vad är det egentligen för människor som köper KNASEN? Det kan ju omöjligt finnas någon som tycker att den är det minsta rolig eller charmig. Ytterst dåligt och slarvigt tecknad och skämt som är fullt i klass med skiten som man skrattade åt på 30-talet kanske. "Tårta i ansiktet-dratta i plurret-halka på bananskal" ungefär.
Det är samma nivå på Knasen som de där vidriga amerikanska TV-serierna med pålagda skratt som de sänder på TV ständigt och jämt. Man blir förbannad istället för glad, man svär, skär tänder och gastar istället för att skratta.
Hur överlever denna tidning? Eller är det som så att folk köper den enbart för att få en nostalgikick?
Är kanske tidningen K-märkt? Uppbär den kanske någon form av kultur- eller presstöd?
Idag verkar den enbart vara "fabriksproducerad" jävla skit som går på tomgång.
Samma sak är det med GUSTAF. Katten var kul när han kom för en 25 år sedan eller något. Då var det något nytt och ibland t o m lite kul. Idag är det rena skiten, samma "löpandebandtillverkning" av skräpet som KNASEN. Filmen verkar dock ok men det är ju en helt annan diskussion.
Sedan ska vi inte tala om SNOBBEN, den sämsta av dem alla. Fanns det en tungviktsgren i dåliga serier så skulle Snobben vara både Muhammad Ali och Mike Tyson på en och samma gång. Man blir direkt knockad av bristen på kvalite, humor och berättarstil. Vilken fantastiskt dålig serie! Vilket skit! Vilken Dynga!
Detta är nog den sämsta serien. Den var inte ens kul när den var ny. Ofattbart dåligt tecknat och skämt som är så dåliga så de når rent astronomiska dimensioner. Saken blir ju inte bättre utav att det utspelas i en engelsk miljö. Grått, syltmacka, tegel, karies, socialbidrag och fräknar. Varning för depression direkt alltså. Usch och tvi! Sätt snorungarna på anstalt och avliva hundkräket.
91:an är också en serie som jag tycker har spårat ur fullständigt men en massa nya konstiga tecknare.
Vitsen med den serien var ju att den aldrig skulle förändras, man skulle veta vad man fick, den skulle vara lite gammalmodig, töntig och naiv. Lite gammalt svenskt folkhem, lite buskis, gamla mausergevär, lite seriernas pilsnerfilm. Aldrig rolig, aldrig spontan, aldrig dum. Den skulle tuffa på som ett trevligt lokomotiv.
Nu är det istället en massa svordomar, MP3-spelare, modekläder, moderna vapen, sprit, halvnakna tjejer och annan skit.
Vad i helvete är det frågan om egentligen?
Sedan så har vi då det värsta av alla idiotiska nymodigheter i serievärlden, något som kallas "Manga".
Japanska fjantiga figurer med stora ögon, gapande munnar, gulligt utseende och pastellfärger. Bisarr japansk företeelse i mina ögon. Ultravåld, larviga fantasidjur och japanska skolflickor i korta kjolar, peddokänsla över skiten helt enkelt. Antagligen har det att göra med småflickskulten som råder i Japan.
Vad hände med alla klassiska seriealbum som t ex Spirou, Asterix, Lucky Luke och Linda och Valentin?
Varför försvann fina serietidningar som "Kallblodig", "Midnattsrysaren" och "Chock"? Vad hände med "Anderssonskans Kalle", "Acke" och "Binky"?
Var det för lite knark och våldtäkter i dem? Lite för snålt med graffiti och gängkultur kanske?
Folk läser ju fortfarande serier, har enfalden och galenskapen gått så långt så att folk faktiskt på fullaste allvar föredrar japansk massproducerad skit och amerikanska ghettoserier?
Ja fy fan säger jag...
? 
