Meduzaland

Josey Wales skrev en bra kommentar på min blogg och jag tänkte att vi kunde ta den diskussionen här istället eftersom det känns lite enklare.

JW skrev:
"Det finns litteratur som handlar om sk. vanligt folk, nämligen arbetarlitteraturen.
Tyvärr är ju den i stort sett alltid behäftad med en god portion tokvänstersvammel, klasskampsdemagogi och målande beskrivningar av elakheten hos de slemma kapitalisterna som har fräckheten att tillhandahålla jobb till "arbetarna".

Istället för att beskriva personerna som boken skall handla om och deras liv blir det bara banala propagandaskrifter för KPML(r)och andra vänsterutopister.

Däremot har du rätt i att det inte finns några böcker om vanligt folk som inte är politiska i en eller annan form, tyvärr."


Jag tycker att JW har helt rätt!
Varför måste det alltid bli politiskt så fort en författare känner sig manad att INTE skriva om hjältar, om bomber och granater, äventyr och rikedom?
Att beskriva ett alldeles vanligt och tråkigt vardagsliv behöver absolut inte vara synonymt med arbetarromantik. Vad är det förresten för romantiskt med arbete? Jag tycker bara det är tragiskt och bedrövligt.

Jag förstår att Vilhelm Moberg och alla de andra fyllde en funktion. Arbetarna på den tiden hade ett helvete. Men har man det idag?
Nej, jag tycker inte det. Vi har fått det bra. Däremot så ÄR arbete tråkigt. Det känns meningslöst så in i helvete. Slöseri med tid. Tänk så mycket som förblir ogjort pga att vi måste gå till våra arbeten. All musik och poesi, alla fina uppfinningar, kärleksmöten m.m. som går till spillo pga att vi måste gå till våra förbannade arbeten och utföra dumma arbetsuppgifter. Men detta kan ju inte arbetsgivarna och företagen lastas för.
Utan arbetare och utan företagare kollapsar vårt samhälle, ja hela vår civilisation. Det är så här det är och det kan vi inte göra så mycket åt och jag vill inte heller ha det på något annat vis.

Så vad jag vill ha sagt är att bara för att man beskriver ett tråkigt arbete eller en tråkig vardag så behöver det inte klassas som arbetarlitteratur, som i sin tur anses vara vänsterlitteratur.
Jag tycker att det helt enkelt bara är... Ja va fan? Vad är det egentligen?
Hur som helst, bara för att man skriver att man hatar att arbeta så betyder det inte att man hatar dem som tillhandahåller arbetet. Det är arbetsuppgifterna jag hatar, ja själva arbetet. Att jag måste sälja av tid av min korta stund här på jorden.

Vad tycker ni andra?

Bukowski var jäävligt bra,för att inte säga outstanding bra på att beskriva arbetets tristess,men jag tror uppriktigt sagt att han inte hade något som helst politiskt perspektiv.

Edit: Charles Bukowski alltså,förtydligande för de illiterata på forumet

Moberg, Fogelström och de andra tidiga arbetarförfattarna hade ett berättigande inte bara för att arbetarna hade det allmänt jävligt förr i tiden utan också därför att förr var det verkligen så att den som föddes som arbetare inte ahde något val annat än att kliva in i skiten själv.
Idag har alla som vill tillgång till högre studier så mycket av klasskampsretoriken är helt överspelad.

Uppenbarligen måste jag läsa mer Bukowski för det jag läst med honom har varit enormt uselt så jag måste ha hittat hans sämsta böcker.

JW:

Idag har alla som vill tillgång till högre studier så mycket av klasskampsretoriken är helt överspelad.

Ja, du har rätt men både sossar och moderater gör ett stort fel. Sossarna tror att ingen kan, moderaterna tror att alla kan. Båda har fel.
Bara för att det finns tillgång till utbildning för alla så betyder det inte att alla kan. Vissa har inget intresse (försök att lära dig något som du hatar så får du se), andra har inte den rätta läggningen och en stor del är även direkt korkade.

Både sossar och moderater ser oss inte som unika individer, de är helt enkelt olika sidor av samma mynt kollektivismen. Alla är inte lika. Vi är alla unika varelser. Därför går det inte att resonera som sossarna eller moderaterna.

Visst är vi alla olika men idag finns medlen tillgängliga för den som vill och kan. Det gjorde de inte för 70 år sedan. Om du då var murarson så kunde du ha velat studera hur mycket som helst, du hade i alla fall inte fått eller haft råd.

Kollektivism är ett satans påfund.
Ta bara barnomsorgen. Pga att sambeskattningen togs bort och att kommunal barnomsorg är så subventionerad så tvingas i stort sett alla att ha sina barn på dagis eller hos dagmammor. För en normalinkomsttagare finns idag inga alternativ.