Meduzaland

Har ni någon gång haft det riktigt dåligt jävla ställt någon gång så att ni har varit nära svältens gräns?

Jag minns när jag var 24-25 år i slutet av åttiotalet, då hände det att man svalt ibland men det var helt och hållet mitt eget fel, det vill jag framhålla med en gång!
Jag hade jobb, hade normal lön men lika förbannat så lyckades jag gång på gång hamna i situationer som var lika med självförvållad svält. Mycket berodde på att jag festade en hel del samt att jag lade mycket pengar på meningslösa resor och dylikt. Jag kunde gå och köpa mig ett par helflaskor med brännvin och sedan åka iväg till Sundsvall eller Köpenhamn bara för att supa en helg och liknande dumheter. Klart som fan att man blev utan pengar ibland!

Hur som helst, jag har för mig att det var sommaren 89 som jag hade det jävligast. En gång hade jag två veckor kvar till lön, helt pank, inga sparkonton och tomt kylskåp. Ingen hade jag att låna utav heller. Under flera nätter så smög jag och en polare omkring i villaträdgårdarna och ryckte upp potäter, plockade rabarber, vinbär och liknande och vi överlevde faktiskt.
Men fy fan, jag är glad för att den där tiden trots allt är förbi.

Har du bra ställt nu alltså? Är det vad du vill ha sagt?

Rex:

Både ja och nej. Jag har en dålig månadsinkomst men jag har det ändå bra ställt eftersom jag inte har några lån och låga levnadsomkostnader. Och det är ju trots allt utgifterna som man sparar pengar på, inte inkomsterna.

Men på den tiden när jag hade dåligt ställt så hade jag paradoxalt nog rätt så höga inkomster mellan varven. Jag tjänade hyfsat. Mycket bättre än vad jag har gjort på de jobb som jag har haft de senaste åren. Eller vad sägs om en heltidsbruttolön på 15 000 kronor? Rycker det inte av arbetslust i hela dig när du hör talas om sådana summor i lön?

Börjar nog inte rycka nånstans förrän vi snackar 30-40 000

Rex:

Men jag måste faktiskt erkänna att jag mycket väl kan tänka mig att jobba för 15 000 kr brutto igen men inte inom den skiten som jag har gjort tidigare. Fy fan säger jag! Det finns gränser på hur mycket man orkar att förnedra sig.

Det skulle hellre jobba som skitätare än att ställa mig i ett jävla kök igen. Aldrig!

Men nu var det ju inte det som denna tråd skulle handla om.
Har du varit rejält jävla fattig någon gång?

Januari och februari hade jag inte en enda krona i plånboken. Nu har jag det visserligen så bra att jag bor hemma hos föräldrarna fortfarand (ja, jag vet, jag skulle ha flyttat för längesen, men ekonomin har inte tilåtit det än). Jag klarade mig ganska bra. har nästan lyckats sluta snusa under tiden också...

Som vuxen student kan jag bara citera Ove Törnqvist "Ont om pengar är det gott om". Tur att man var två svängar till Travemünde och bunkrade i somras, så det går ingen alkoholnöd på en i alla fall.

LumberJack wrote:Som vuxen student kan jag bara citera Ove Törnqvist "Ont om pengar är det gott om". Tur att man var två svängar till Travemünde och bunkrade i somras, så det går ingen alkoholnöd på en i alla fall.

Jaså brännvin har du råd med i alla fall

Jag var tvungen att ta ett banklån för att betala mina räkningar en gång. Det borde väl klassas in i kategorin dåligt ställt.

rex wrote:Jaså brännvin har du råd med i alla fall

Man måste prioritera livselexiret och inte slösa bort alla pengar på strunt...

Jo det är sant,man måste ju ha stapelvarorna hemma iaf......

Man tjänar inte ett skit på att arbeta för staten, man får en dålig lön och en slut kropp och dålig pension till slut. Det är ingen jävel som tackar en för det, ruffel och båg är de som man tjänar något på. Den där jävla staten kan ta sina jävla regler å köra upp i arslet! Upp till kamp för svenska folket!