Förbannade brännarprogram!
Posted: 30 Oct 2004, 16:34
Denna avdelning blir naturligtvis inte komplett om jag inte startar en tråd om datorvärldens förbannelse - Brännarprogrammen! Dessa satans skapelser som är menat som en käck liten vän till oss datoranvändare och som påstås förgylla ägarens vardag genom att leverera en aldrig sinande ström av Bland-CD till festen eller bilstereon.
Måste erkänna att hitills så har dessa program enbart framkallat raseriutbrott och ett allmänt obalanserat uppträdande hos mig.
Mitt första brännarprogram var en orgie i diverse märkliga förkortningar på ännu märkligare funktioner. När man äntligen hade lärt sig att tyda dessa och fattat vad allt skulle gå ut på, i vilken ordning man skulle göra det, i vilka mappar det skulle ligga osv så fungerade det inte i alla fall. Jag blev en smula frustrerad, för att inte säga jävligt förbannad. Jag installerade om, felsökte och hämtade hem dittan och konfigurerade dattan och till slut så gick skiten igång.
Då stod fanskapet och bara brände på en punkt på skivan hela tiden. Blev inga skivor brända med det programmet.
Mitt nästa program trodde jag skulle vara enkelt. Det började jättebra, jag stoppade in en skiva och programmet sög genast i sig låtarna utan att jag behövde göra något. Bra! Sedan fick jag frågan "I vilken mapp ska jag spara musikfilerna?"
JAG VILL JU FÖR FAN INTE SPARA DEM, JAG VILL BRÄNNA DEM!
Försökte igen: Samma fråga kom upp. Ok tänkte jag, jag sparar dem och spelar in dem senare. Klickade på önskad mapp som jag ville spara skiten i, datorn började tugga runt en stund och vips så hade musikfilerna sparats.
Dessa musikfiler letar jag fortfarande efter...
Det är meningen att dylika program ska vara till hjälp och glädje, man ska inte behöva bli förbannad så fort man ska försöka använda dem. Jag behöver inte ta sådan skit.
Mitt nuvarande brännarprogram har en bekant installerat åt mig. Nero heter det. Att man döper ett program efter en galen och krigsälskande kejsare bådar inte bra.
-"Det här programmet är idiotenkelt" sade han och gick.
Det tolkar jag som att inte ens en idiot kan behärska och använda det tillfredsställande.
Nu kan följande scenario inträffa:
A. Det börjar krångla och jag ger upp direkt. Inga raseriutbrott. Det gäller att veta när man ska ge upp.
B. Det börjar jävlas direkt, jag tar det personligt och förklarar krig mot fanskapet genom att helt enkelt vägra ge upp utan försöker med en dåres envishet att få det att fungera. Kvällen slutar med att jag är så upprörd så att jag inte kan somna. Naturligtvis så blev det inga skivor brända.
C. Det minst troliga. Programmet fungerar tillfredsställande, jag får mina bland-CD och med ett leende så susar jag fram med bilen en vacker höstdag med ljuva rocktoner från min bilstereo.
Denna text skrev jag för ett par månader sedan. Har nu efter fruktlösa försök gett upp även med det nya brännarprogrammet. Sista gången jag försökte öppnade sig inte ens brännar-fanskaps-program-helvetet när jag klickade på ikonen. Istället hängde sig hela jävla datorn och jag var tvungen att dra ur kontakten för att överhuvudtaget få igång datorn igen. Nu ger jag upp. Jag ger fan i det. Sug kuk brännarhelvete!
Satans finns och han har bosatt sig i den nya tekniken. Helvetet ryms i min hårddisk och vägen dit går genom alla förbannade förlängninssladdar.
Nästa vecka: Installation och användande av DVD-helveten.
Måste erkänna att hitills så har dessa program enbart framkallat raseriutbrott och ett allmänt obalanserat uppträdande hos mig.
Mitt första brännarprogram var en orgie i diverse märkliga förkortningar på ännu märkligare funktioner. När man äntligen hade lärt sig att tyda dessa och fattat vad allt skulle gå ut på, i vilken ordning man skulle göra det, i vilka mappar det skulle ligga osv så fungerade det inte i alla fall. Jag blev en smula frustrerad, för att inte säga jävligt förbannad. Jag installerade om, felsökte och hämtade hem dittan och konfigurerade dattan och till slut så gick skiten igång.
Då stod fanskapet och bara brände på en punkt på skivan hela tiden. Blev inga skivor brända med det programmet.
Mitt nästa program trodde jag skulle vara enkelt. Det började jättebra, jag stoppade in en skiva och programmet sög genast i sig låtarna utan att jag behövde göra något. Bra! Sedan fick jag frågan "I vilken mapp ska jag spara musikfilerna?"
JAG VILL JU FÖR FAN INTE SPARA DEM, JAG VILL BRÄNNA DEM!
Försökte igen: Samma fråga kom upp. Ok tänkte jag, jag sparar dem och spelar in dem senare. Klickade på önskad mapp som jag ville spara skiten i, datorn började tugga runt en stund och vips så hade musikfilerna sparats.
Dessa musikfiler letar jag fortfarande efter...
Det är meningen att dylika program ska vara till hjälp och glädje, man ska inte behöva bli förbannad så fort man ska försöka använda dem. Jag behöver inte ta sådan skit.
Mitt nuvarande brännarprogram har en bekant installerat åt mig. Nero heter det. Att man döper ett program efter en galen och krigsälskande kejsare bådar inte bra.
-"Det här programmet är idiotenkelt" sade han och gick.
Det tolkar jag som att inte ens en idiot kan behärska och använda det tillfredsställande.
Nu kan följande scenario inträffa:
A. Det börjar krångla och jag ger upp direkt. Inga raseriutbrott. Det gäller att veta när man ska ge upp.
B. Det börjar jävlas direkt, jag tar det personligt och förklarar krig mot fanskapet genom att helt enkelt vägra ge upp utan försöker med en dåres envishet att få det att fungera. Kvällen slutar med att jag är så upprörd så att jag inte kan somna. Naturligtvis så blev det inga skivor brända.
C. Det minst troliga. Programmet fungerar tillfredsställande, jag får mina bland-CD och med ett leende så susar jag fram med bilen en vacker höstdag med ljuva rocktoner från min bilstereo.
Denna text skrev jag för ett par månader sedan. Har nu efter fruktlösa försök gett upp även med det nya brännarprogrammet. Sista gången jag försökte öppnade sig inte ens brännar-fanskaps-program-helvetet när jag klickade på ikonen. Istället hängde sig hela jävla datorn och jag var tvungen att dra ur kontakten för att överhuvudtaget få igång datorn igen. Nu ger jag upp. Jag ger fan i det. Sug kuk brännarhelvete!
Satans finns och han har bosatt sig i den nya tekniken. Helvetet ryms i min hårddisk och vägen dit går genom alla förbannade förlängninssladdar.
Nästa vecka: Installation och användande av DVD-helveten.