Fruntimmer - Jag förstår dem inte!
Posted: 11 Nov 2004, 00:01
Fruntimmer... Jag förstår mig inte på dem. De är helt irrationella och motsägelsefulla. De har funnits på jorden lika länge som oss män och ändå så har de inte lärt sig att anpassa sig, leva och uppträda på ett sätt som inte förvirrar omgivningen fullständigt.
Exempel:
När de blir glada så gråter de.
De älskar pengar men har aldrig några, får de några så blåser de dem på rena skiten.
De säger sig gilla känsliga män men gifter sig med hustrumisshandlare.
Kärleken är viktigast säger de och gifter sig med en åttioårig miljardär.
Utseendet har ingen betydelse påstår de samtidigt som de köper kläder och smink för miljoner under sin livstid och vänstrar med Stiliga Ronny och Persikosläta Erik. När vänstrade en kvinna senast med Fläsk & Böld-Janne eller Dyng-David?
Deras språkhantering är ett ämne för sig. Kvinnor säger aldrig rent ut vad de vill, istället kör de med subtila budskap som ibland kan vara helt omöjliga att tyda och förstå. Man kan ju fråga sig vad vitsen är med detta?
Exempel:
Mitt ex och jag tog bilen in till Göteborg en sommardag, vi åkte förbi ett litet jävla café och hon säger:
-"Där har de gott kaffe och fina ostmackor har jag hört."
-"Ja det kanske stämmer" säger jag och kör vidare mot Göteborg.
När vi är framme är hon stenförbannad, hon stirrar stelt rakt fram och det ryker ur hennes öron.
-"Va fan är det nu då?" Frågar jag naturligtvis.
-"Jag ville ju ha kaffe men du skiter fullständigt i mina behov, det är bara DU! DU! och DU! Ständigt och jämt!"
Nu infinner sig ju genast frågan: Varför sade hon inte detta med en gång? Varför tala i gåtor och antydningar som ingen jävel av hankön begriper? Borde de inte lära sig någon gång efter alla år tillsammans med män? Borde inte någon vuxen kvinna någon gång ha fått sig en aha-upplevelse och tänkt: "Nä, det här går inte. Varför ska jag tala i gåtor när vi faktiskt har ord och formuleringar som är exakt konstruerade för våra behov?"
Kvinna kommer hem med mat, ÄT! säger hon och jag äter.
-"Va fan! Har du käkat upp alltihopa!" Skriker de då.
MEN VA FAN! SÄG INTE ATT JAG SKA ÄTA DÅ!
Kvinna säger: Ska du inte komma och lägga dig snart?
Javisst, jag går och lägger mig och somnar direkt. Hon ville knulla.
HUR FAN SKA JAG KUNNA VETA DET?
Säger de att du har stor kuk, ja då ljuger de, då har du garanterat liten kuk men hon vill inte låtsas om att hon bryr sig om sådana saker som storleken vilket alla fruntimmer innerst inne gör!
Kommenterar de inte din kuk så betyder det att man får gå i lycklig okunskap livet ut. Fråga aldrig och be om ett ärligt svar, det får du aldrig i alla fall och du riskerar att grubbla dit tokig på hur du ska tolka hennes svar. Vad menade hon egentligen? Har jag stor kuk eller inte?
Kommenterar du deras klädsel så blir de sura för att du anmärker, säger du inget så blir de ännu grinigare för att du inte "ser" dem.
Bäst att hålla käften och bli stämplad som blind, då har de i alla fall inget att anklaga dig för under rättegången.
Exempel:
När de blir glada så gråter de.
De älskar pengar men har aldrig några, får de några så blåser de dem på rena skiten.
De säger sig gilla känsliga män men gifter sig med hustrumisshandlare.
Kärleken är viktigast säger de och gifter sig med en åttioårig miljardär.
Utseendet har ingen betydelse påstår de samtidigt som de köper kläder och smink för miljoner under sin livstid och vänstrar med Stiliga Ronny och Persikosläta Erik. När vänstrade en kvinna senast med Fläsk & Böld-Janne eller Dyng-David?
Deras språkhantering är ett ämne för sig. Kvinnor säger aldrig rent ut vad de vill, istället kör de med subtila budskap som ibland kan vara helt omöjliga att tyda och förstå. Man kan ju fråga sig vad vitsen är med detta?
Exempel:
Mitt ex och jag tog bilen in till Göteborg en sommardag, vi åkte förbi ett litet jävla café och hon säger:
-"Där har de gott kaffe och fina ostmackor har jag hört."
-"Ja det kanske stämmer" säger jag och kör vidare mot Göteborg.
När vi är framme är hon stenförbannad, hon stirrar stelt rakt fram och det ryker ur hennes öron.
-"Va fan är det nu då?" Frågar jag naturligtvis.
-"Jag ville ju ha kaffe men du skiter fullständigt i mina behov, det är bara DU! DU! och DU! Ständigt och jämt!"
Nu infinner sig ju genast frågan: Varför sade hon inte detta med en gång? Varför tala i gåtor och antydningar som ingen jävel av hankön begriper? Borde de inte lära sig någon gång efter alla år tillsammans med män? Borde inte någon vuxen kvinna någon gång ha fått sig en aha-upplevelse och tänkt: "Nä, det här går inte. Varför ska jag tala i gåtor när vi faktiskt har ord och formuleringar som är exakt konstruerade för våra behov?"
Kvinna kommer hem med mat, ÄT! säger hon och jag äter.
-"Va fan! Har du käkat upp alltihopa!" Skriker de då.
MEN VA FAN! SÄG INTE ATT JAG SKA ÄTA DÅ!
Kvinna säger: Ska du inte komma och lägga dig snart?
Javisst, jag går och lägger mig och somnar direkt. Hon ville knulla.
HUR FAN SKA JAG KUNNA VETA DET?
Säger de att du har stor kuk, ja då ljuger de, då har du garanterat liten kuk men hon vill inte låtsas om att hon bryr sig om sådana saker som storleken vilket alla fruntimmer innerst inne gör!
Kommenterar de inte din kuk så betyder det att man får gå i lycklig okunskap livet ut. Fråga aldrig och be om ett ärligt svar, det får du aldrig i alla fall och du riskerar att grubbla dit tokig på hur du ska tolka hennes svar. Vad menade hon egentligen? Har jag stor kuk eller inte?
Kommenterar du deras klädsel så blir de sura för att du anmärker, säger du inget så blir de ännu grinigare för att du inte "ser" dem.
Bäst att hålla käften och bli stämplad som blind, då har de i alla fall inget att anklaga dig för under rättegången.
