Vad gör ni EGENTLIGEN på helgerna?
Posted: 01 Aug 2005, 23:57
Handen på hjärtat: Vad gör ni egentligen på helgerna? Jag menar, det verkar som om många av oss fortfarande lever kvar en smula i åttiotalet, eller gör vi verkligen det? Är det inte som så att vi ibland lever i en illusion av att fortfarande vara unga och att vi inbillar oss att vi fortfarande har samma behov och värderingar?
Det har vi inte och de flesta av oss lever nog rätt så tråkiga liv men vi gör det för att vi har valt det! Vi vill såsa framför våra datorer, sova framför våra widescreens, gotta oss åt våra bankkonton och ägna oss åt våra hobbies som säkert skulle få vilken tonåring som helst att idiotförklara oss och lova sig själv att aldrig bli sådan.
Vi gav oss själva dessa löften när vi - någon sällsynt gång - råkade komma i närheten av en otäck och döende trettio-fyrtioåring. Dessa löften som jag själv gav mig har jag inte glömt och ibland så måste jag medge att jag får lite dåligt samvete när jag ideligen kommer på mig själv med att bryta dessa löften.
Men jag är inte ensam om detta, vi är inte nitton eller tjugotre längre och det är på både gott och ont. För det mesta så sitter jag hemma i lägenheten och lever den mätta medelålders mannens liv.
Men ibland så flyger fan i mig! Då försöker jag verkligen att leva igen!
I helgen försökte jag ännu en gång glömma bort att jag var fyrtio år bestämde mig för att försöka delta i min stads årliga sommarfestival (Fjordfestivalen). Det blev som vanligt fast värre. Naturligtvis blev det inget deltagande från min sida, jag stod som vanligt vid sidan om och tittade på som den dyngraka iaktagare jag alltid blir när jag försöker att vara en glad och berusad deltagare i något.
Folk passerade förbi mig, antingen var de unga, vackra och glada och jag hatade dem. Eller också var de i min ålder och ja, de var pinsamma och patetiska - precis lika pinsamma som jag själv!
När jag var ung så tyckte jag att jämnåriga och berusade människor i min närhet var oerhört jobbiga men jag hade bot på detta: "Det kvittar hur fulla de blir, jag blir ändå alltid fullast!"
Sade jag och jag levde efter denna devis. Idag kan jag dessvärre säga: "Det kvittar hur pinsamma människor blir i min egen ålder, jag blir ändå alltid pinsammast!"
Jag tror inte att jag har druckit mig så full att jag har spytt sedan jag var tjugofem år men just denna kväll var jag naturligtvis tvungen att återuppta denna gamla sed.
Stod inne på något festivalområde, troligen var det någon känd dagispopgrupp som spelade för jag hade betalat inträde som verkade ha gått på hutlösa hundra spänn! I alla fall så hade jag något jävla festivalarmband runt armleden (vad hände med de gamla hederliga stämplarna?) och det saknades en hundring i plånboken.
I vanliga fall så brukar jag ha med mig en plunta med brännvin när jag går ut men just denna kväll så hade jag lyckats få med mig en hel halvlitersflaska med sprit. Jag lovar, det behövdes inte men just då så tyckte jag att jag var nästintill nykter med tanke på att jag fortfarande kunde göra mig någorlunda förstådd hos den främmande kvinna som stod intill mig och som jag tydligen hade träffat någonstans, gud vet var? Eftersom jag ville få lite mer fart på konversationen så tyckte jag därför att det var en alldeles utmärkt idé att försöka hälla i mig denna halvflaska så fort jag kunde.
Dessvärre så var jag en smula indiskret så att säga. Jag han inte mer än dricka några klunkar förräns några bastanta vakter dök upp och ledde mig mot utgången.
Resten av kvällen så yrade jag runt på gatorna som en herrelös hund, ensam såklart. Till slut så kantrade hela världen och jag spydde i en papperspelle. Och på mina skor. Det märkte jag dock inte förrän nästa morgon.
Sedan så gick jag hem och lade mig. Då var klockan tio på kvällen. Senare än så är det sällan som det blir för mig numer...
Så blir det när jag försöker att slita mig från datorn och min lägenhet numer och därför så föredrar jag nog lugna helger tillsammans med mina fyrtio år som sitter någonstans i ett dammigt hörn och bara väntar på att hoppa upp på mina axlar och tynga ned mig så fort som jag försöker att ha lite kul.
Eller är det egentligen så kul? Är det inte som så att detta som jag försökte återuppleva var kul när man var tjugo år?
Så vad tycker ni är kul att göra på helgerna idag? Hur ser er drömhelg ut?
Var ärliga nu grabbar!
Det har vi inte och de flesta av oss lever nog rätt så tråkiga liv men vi gör det för att vi har valt det! Vi vill såsa framför våra datorer, sova framför våra widescreens, gotta oss åt våra bankkonton och ägna oss åt våra hobbies som säkert skulle få vilken tonåring som helst att idiotförklara oss och lova sig själv att aldrig bli sådan.
Vi gav oss själva dessa löften när vi - någon sällsynt gång - råkade komma i närheten av en otäck och döende trettio-fyrtioåring. Dessa löften som jag själv gav mig har jag inte glömt och ibland så måste jag medge att jag får lite dåligt samvete när jag ideligen kommer på mig själv med att bryta dessa löften.
Men jag är inte ensam om detta, vi är inte nitton eller tjugotre längre och det är på både gott och ont. För det mesta så sitter jag hemma i lägenheten och lever den mätta medelålders mannens liv.
Men ibland så flyger fan i mig! Då försöker jag verkligen att leva igen!
I helgen försökte jag ännu en gång glömma bort att jag var fyrtio år bestämde mig för att försöka delta i min stads årliga sommarfestival (Fjordfestivalen). Det blev som vanligt fast värre. Naturligtvis blev det inget deltagande från min sida, jag stod som vanligt vid sidan om och tittade på som den dyngraka iaktagare jag alltid blir när jag försöker att vara en glad och berusad deltagare i något.
Folk passerade förbi mig, antingen var de unga, vackra och glada och jag hatade dem. Eller också var de i min ålder och ja, de var pinsamma och patetiska - precis lika pinsamma som jag själv!
När jag var ung så tyckte jag att jämnåriga och berusade människor i min närhet var oerhört jobbiga men jag hade bot på detta: "Det kvittar hur fulla de blir, jag blir ändå alltid fullast!"
Sade jag och jag levde efter denna devis. Idag kan jag dessvärre säga: "Det kvittar hur pinsamma människor blir i min egen ålder, jag blir ändå alltid pinsammast!"
Jag tror inte att jag har druckit mig så full att jag har spytt sedan jag var tjugofem år men just denna kväll var jag naturligtvis tvungen att återuppta denna gamla sed.
Stod inne på något festivalområde, troligen var det någon känd dagispopgrupp som spelade för jag hade betalat inträde som verkade ha gått på hutlösa hundra spänn! I alla fall så hade jag något jävla festivalarmband runt armleden (vad hände med de gamla hederliga stämplarna?) och det saknades en hundring i plånboken.
I vanliga fall så brukar jag ha med mig en plunta med brännvin när jag går ut men just denna kväll så hade jag lyckats få med mig en hel halvlitersflaska med sprit. Jag lovar, det behövdes inte men just då så tyckte jag att jag var nästintill nykter med tanke på att jag fortfarande kunde göra mig någorlunda förstådd hos den främmande kvinna som stod intill mig och som jag tydligen hade träffat någonstans, gud vet var? Eftersom jag ville få lite mer fart på konversationen så tyckte jag därför att det var en alldeles utmärkt idé att försöka hälla i mig denna halvflaska så fort jag kunde.
Dessvärre så var jag en smula indiskret så att säga. Jag han inte mer än dricka några klunkar förräns några bastanta vakter dök upp och ledde mig mot utgången.
Resten av kvällen så yrade jag runt på gatorna som en herrelös hund, ensam såklart. Till slut så kantrade hela världen och jag spydde i en papperspelle. Och på mina skor. Det märkte jag dock inte förrän nästa morgon.
Sedan så gick jag hem och lade mig. Då var klockan tio på kvällen. Senare än så är det sällan som det blir för mig numer...
Så blir det när jag försöker att slita mig från datorn och min lägenhet numer och därför så föredrar jag nog lugna helger tillsammans med mina fyrtio år som sitter någonstans i ett dammigt hörn och bara väntar på att hoppa upp på mina axlar och tynga ned mig så fort som jag försöker att ha lite kul.
Eller är det egentligen så kul? Är det inte som så att detta som jag försökte återuppleva var kul när man var tjugo år?
Så vad tycker ni är kul att göra på helgerna idag? Hur ser er drömhelg ut?
Var ärliga nu grabbar!
annars så: Bra film,Pizza och lugn och ro samt ett par pilsner.
) och blev så jävla full att man såg någon låt med The Ark. Som tur var spelade Torten Flink lite senare så på något sätt jämnade det hela ut sig.
En annan super på helgerna & skriver låtar,ronkar kuk och har skaparångest..visst fan jag går ut med hundjäveln också!