Legal Bootleg
Legal Bootleg
Antagligen har Bonnatwist sålts separat någon gång under 80-talet, därav omslaget.
Skitarna ska va' lika långa i år
Legal Bootleg
Ja, de är rena mästerverk. men Eddies egna omslag är inte heller så dumma. 

Skitarna ska va' lika långa i år
Legal Bootleg
håller med om att paltens omslag är snygga men av nån anledning gillar jag eddies egna mer
-
- Levertransplanterad
- Posts: 4364
- Joined: 08 Oct 2005, 15:21
- Location: Någonstans i Västra götaland;)
Legal Bootleg
Jo Paltens omslag är väldigt bra gjorda. Men Eddies egna är det något speciellt med, Eddie kunde ju måla väldigt bra.
Last edited by E-M on 20 May 2006, 20:27, edited 1 time in total.
-
- Levertransplanterad
- Posts: 4364
- Joined: 08 Oct 2005, 15:21
- Location: Någonstans i Västra götaland;)
Legal Bootleg
Nämen det är väl inget fel på dom omslagen, det är ju bra gjorda karikatyrer. Ta t.ex bilen som han har målat på omslaget till kassetten "Raggare", den är ju stört skön.
Last edited by E-M on 21 May 2006, 00:41, edited 1 time in total.
Legal Bootleg
Men jag har inte för mig, jag vet, att det finns teckninger med motiv från Eddies låtar på eddiemeduza.se.
Skitarna ska va' lika långa i år
-
- Levertransplanterad
- Posts: 4364
- Joined: 08 Oct 2005, 15:21
- Location: Någonstans i Västra götaland;)
Legal Bootleg
Jo det stämmer nra uy, det lustiga är att alla är målade 1996. Eller så lustigt kanske det inte var
.

Legal Bootleg
Samma år som Eddie sade upp allt samarbete med Löfberg. Så lite lustigt kanske det är ändå.
Skitarna ska va' lika långa i år
-
- Levertransplanterad
- Posts: 4364
- Joined: 08 Oct 2005, 15:21
- Location: Någonstans i Västra götaland;)
Legal Bootleg
Tyvärr så har nog rätt grr, den hemsidan borde inte få kalla sig "den officiella". Löfbergs mail lät till en början någorlunda troliga men om det kommer ett till så tar jag det nog mer som ett skämt, tyvärr. Man börjar tappa förtroendet för honom helt nu.
Legal Bootleg
När jag läser detta om författaren Edgar Allan Poe går tankarna till Eddies affärer med Löfberg. Texten är tagen från Wikipoedia.
Den dag då Edgar Allan Poe blev begravd publicerades en lång dödsruna i New York Tribune, undertecknad "Ludwig". Artikeln började med: "Edgar Allan Poe är död. Han dog i Baltimore dagen före igår. Detta tillkännagivande kommer att överraska många, men få kommer att sörja." [6] Dödsrunan omtrycktes i många tidningar över landet. "Ludwig" identifierades snart som Rufus Griswold, en mindre betydande redaktör och antologist som hade haft ett horn i sidan till Poe sedan 1842, när Poe skrev en recension av en av Griswolds antologier, en recension som Griswold bedömde var full av falskt beröm. Fastän de var kyligt artiga när de möttes utvecklades en fiendskap mellan de två männen när de hamnade i strid om olika ämnen. Kritiker har sett Griswolds dödsruna som ett sätt att använda Poes död för att ge igen.
Griswold tog sedan på sig rollen som Poes litterära exekutor, fast inga bevis finns på att Poe någonsin hade utsett honom. Han övertygade Poes utblottade svärmor Maria Clemm att lämna över ett stort antal brev och manuskript (som aldrig återlämnades) och låta honom förbereda en utgåva av Poes samlade verk. Griswold försäkrade Clemm att hon skulle få betydande royalties, men hon fick inget utom några få uppsättningar av utgåvan, vilka hon blev tvungen att sälja själv för att göra någon sorts vinst.
Rufus Griswold skrev en biografisk "Memoar" om Poe, som han inkluderade i en extra volym av de samlade verken. Griswold beskrev Poe som en depraverad, drucken, drog-förvirrad galning. Denna biografi gav en kraftigt annorlunda version av Poes liv än någon annan från samma tid, och innehöll delar som nu anses vara förfalskade av Griswold för att stärka hans argument. Griswolds bok fördömdes av dem som kände Edgar Allan Poe väl, men den blev en allmänt accepterad beskrivning, delvis på grund av att den var den enda tillgängliga fullständiga biografin och blev omtryckt många gånger, och delvis för att den tycktes stämma med den berättarröst Poe använde i en stor del av sin litteratur.
Ingen riktig biografi över Poe kom ut förrän John Ingrams 1875. Vid den tiden var dock Griswolds beskrivning av Poe inrotad i allmänhetens sinnen, inte bara i Amerika utan över hela världen. Griswolds bild av Poe som en galning finns fortfarande kvar i de moderna uppfattningarna om Poe"
Tänk er att Poe är Eddie och Griswold är Löfberg.
Den dag då Edgar Allan Poe blev begravd publicerades en lång dödsruna i New York Tribune, undertecknad "Ludwig". Artikeln började med: "Edgar Allan Poe är död. Han dog i Baltimore dagen före igår. Detta tillkännagivande kommer att överraska många, men få kommer att sörja." [6] Dödsrunan omtrycktes i många tidningar över landet. "Ludwig" identifierades snart som Rufus Griswold, en mindre betydande redaktör och antologist som hade haft ett horn i sidan till Poe sedan 1842, när Poe skrev en recension av en av Griswolds antologier, en recension som Griswold bedömde var full av falskt beröm. Fastän de var kyligt artiga när de möttes utvecklades en fiendskap mellan de två männen när de hamnade i strid om olika ämnen. Kritiker har sett Griswolds dödsruna som ett sätt att använda Poes död för att ge igen.
Griswold tog sedan på sig rollen som Poes litterära exekutor, fast inga bevis finns på att Poe någonsin hade utsett honom. Han övertygade Poes utblottade svärmor Maria Clemm att lämna över ett stort antal brev och manuskript (som aldrig återlämnades) och låta honom förbereda en utgåva av Poes samlade verk. Griswold försäkrade Clemm att hon skulle få betydande royalties, men hon fick inget utom några få uppsättningar av utgåvan, vilka hon blev tvungen att sälja själv för att göra någon sorts vinst.
Rufus Griswold skrev en biografisk "Memoar" om Poe, som han inkluderade i en extra volym av de samlade verken. Griswold beskrev Poe som en depraverad, drucken, drog-förvirrad galning. Denna biografi gav en kraftigt annorlunda version av Poes liv än någon annan från samma tid, och innehöll delar som nu anses vara förfalskade av Griswold för att stärka hans argument. Griswolds bok fördömdes av dem som kände Edgar Allan Poe väl, men den blev en allmänt accepterad beskrivning, delvis på grund av att den var den enda tillgängliga fullständiga biografin och blev omtryckt många gånger, och delvis för att den tycktes stämma med den berättarröst Poe använde i en stor del av sin litteratur.
Ingen riktig biografi över Poe kom ut förrän John Ingrams 1875. Vid den tiden var dock Griswolds beskrivning av Poe inrotad i allmänhetens sinnen, inte bara i Amerika utan över hela världen. Griswolds bild av Poe som en galning finns fortfarande kvar i de moderna uppfattningarna om Poe"
Tänk er att Poe är Eddie och Griswold är Löfberg.
Skitarna ska va' lika långa i år
Legal Bootleg
haha, historien upprepar sig alltid...
fast i rättvisans namn så måste jag försvara löfberg lite. Jag tror honom när han säger att det är skivbolaget somkrånglar. Själv tjänar han ju inget på att inte ge ut nåt alls...
Men det är klantigt och amatörmässigt skött, det håller jag med om...
fast i rättvisans namn så måste jag försvara löfberg lite. Jag tror honom när han säger att det är skivbolaget somkrånglar. Själv tjänar han ju inget på att inte ge ut nåt alls...
Men det är klantigt och amatörmässigt skött, det håller jag med om...
Last edited by Långis on 25 May 2006, 15:01, edited 1 time in total.