EDDIE MEDUZA OCH THE ROARIN' CADDILACS IFRÅN 1979
Det här har jag funderat på mycket länge, så jag tänkte ta tjuren vid hornen och genomföra det tilltänkta just idag. Jag har grunnat på, varför det inte funnits några trådar oom specifika album, där var och en utav forumets medlemmar lättar sitt hjärta om JUST DEN skivan och skriver, vad de tycker om JUST DEN låten. Ja, favoriter, svagaste spåret, kult-klassiker, bäst sväng, ja, o.s.v.
Så jag tar och börjar med det första albumet, så kan ju ni andra hänga på och skriva, vad ni tycker.
1996 fick jag syn på den här LP-skivan hemma hos min svåger. Den här och "Garagetaper". Jag hade då, redan "Röven 2" och "Collection" på CD och "På Begäran" på kassett, så min samling hade bara börjat, kan man säga. Jag fick låna skivorna vid ett senare tillfälle och spelade in dem på kassettband. Just detta specifika kassettband hade jag med mej och lyssnade på i en gammal hederlig Free Style under min praktikplats. PÅ IV-programmet skulle man ha praktikdagar på torsdag och fredag, men jag och några till hade inte fått tag på någon plats, så vi fick kratta löv och skräp på "Åmåls Djurpark" Då lyssnade jag, alltid, på det här kassettbandet i hörlurar.
CD-SKIVAN köpte jag direkt vid utgivningen, på våren 2002 (var det väl)
PUNKJÄVLAR
Skall ju, om man går efter fansen, vara det allra största, som Eddie Meduza har gjort, men själv vet jag inte riktigt, om jag håller med. Jag hörde den på kassetten "På Begäran" första gången 1994 eller 1995 och förstod inte riktigt den stora storheten med den. Den är väl bra, men långt ifrån den bästa. Sedan har ju "Bert och compani" slängt in den på så många olika plattor, så jag har nog tröttnat på den. Jag tror jag har den på nio CD-skivor hemma. Förmodligen den låten, som fördärvade Eddies chanser hos kritikerna.
HONEY B
Äkta 50-talsrock och skulle nog ha fått alla kritiker på gott humör, om den inte hade varit gjort utav just Eddie Meduza. Sorgligt, men jag misstänker att det är sant.
YEA YEA YEA
Samma, som med "Honey B". Ren och skär rock'n roll utan några krusiduller. Ett bra hantverk, utan att, direkt, sticka ut så mycket, tycker jag.
GOING BACK TO OKLAHOMA
Åh, vad fin den här låten är. Helt klart ibland de finaste låtarna han har gjort. Temat påminner en hel del utav "Här hemma" ifrån "Errol-skivan". Den förlorade sonen återvänder till hembygden efter, att ha åkt runt och förnekat sig själv en längre tid. En utav de fyra bästa på skivan. Kanske, rent utav den bästa utav dessa fyra.
DISCO BURP
Enda, egentliga, "skojlåten" på albumet. Rolig och annorlunda, men ingen utav de bästa. En ölpaus, kanske man kunde kalla det för och hänvisa till rapningarna.
DEMON IN YOUR HEART
Ångest och feberdrömmar tänker jag på, när jag hör den här låten. Man rids ju utav en "Mara", om man skall gå efter folksägner och "Demon in your heart" kunde ju vara någon metafor till detta.
IN THE MIDDLE OF THE NIGHT
Temat liknar den ovanstående.
LOVE'S ON THE RUN
Härligt 50, 60-talsstämning på den här och jag tycker nog, att den är en utav de fyra bästa på hela skivan. Det finns något lyckligt över den, också. Somrigt, soligt och inga bekymmer.
LEADER OF THE ROCKERS
Den tredje utav de fyra bästa. Frihetskänsla, rebellaktig, en revolution, som löser alla världens problem med musik. Ja, det är något sådant jag känner. Nu är det nog bara jag, men jag tycker dock, att versionen på "Get a fool away" är ÄNNU BÄTTRE.
SKYRIDER
Är det någon, som har fattat vad den här låten illusterar? Den påminner om en skräckfilm. Bra musik, men skum. Dialogen emellan officeraren och soldaten under bakgrundsmusiken och den hemska avslutningen, där "The Capteen" blir svald utav någonting. Är det någon, som exakt kan analysera det här?
ROCKY, ROCKY
Betydligt mer lättförståeligt blir det med den här lilla solskenshistorien, om den missförstådde rockgitarristen, som hamnar på mentalsjukhus och möts utav framgången, när han väl kommer ut, igen. GE ALDRIG UPP! Jag brukar tänka på den här låten, när jag känner mej allra mest uppgiven. En frisk fläkt!
THE KING'S HORSES
Den fjärde utav de fyra bästa på skivan. Upplägget är, som om det var hämtat ur någon billig actionfilm, men vändingen har nog ingen Hollywood-regissör vågat använda sig utav. Girigheten blir ju, tyvärr, värre för varje år som går. När jag hörde den här, som 17-åring, så missuppfattade jag ordet: "Bought" och trodde, att det betydde "bad" på engelska. "Han bad på sina bara knän"och den starke pojken förlät honom och anslöt sig.
I'M A FIGHTER
Snabbmatsavslutning. Varken bra eller dålig, tycker jag. Dock har jag grunnat en del på accenten. Är den australiensk eller skall det föreställa engelsk Cockney?
Så nu var det klart och nu vill jag se och läsa samtliga medlemmars recensioner samt något intressant kuriosa om just den här skivan.
Sätt igång och skriv, pôjka'! 
