Det värsta med hundjävlarna är att de är så äckliga, ohygieniska och jobbiga. De saknar fullständigt känsla för hygien, de luktar helt enkelt gammal sur tvättkorg och bromsspårskalsonger. De håller sig inte rena och slickar sig som katter, tvärtom, stanken är en del av deras identitet! Det enda ställe de slickar sig är i skrevet och det gör de ständigt.
De är jobbiga, dreglar, hoppar, kloar sönder kläder, skäller, tigger och klarar sig inte själva. Man måste anpassa hela sitt liv efter dem och de är för dumma för att kunna gå på lådan som t ex katter.
Det värsta är att de hela tiden ska upp och nosa folk, sig själva och andra hundar i skrevet och röven, jämt, alltid.
Det finns inte mycket som äcklar mig så mycket som när man ser folk som låter sina hundar slicka dem i ansiktet, de pussar dem på nosen, trynar in snoken i deras lusiga päls och liknande. ÖRK! Jag fattar inte hur man överhuvudtaget kan komma på tanken att dra in en sådan jävla sudd i bostaden?
Min erfarenhet är att hundägare och deras familjer oftast är lite halvsnuskiga själva, det ser ut som fan i deras bostäder, hundhår överallt, ihoprullade mattor lite här och där, leksaker, tuggben och skit överallt och bor de i villa så är i regel gräset halvhögt, orensade rabatter och gamla bildelar lite här och där och på gräsmattan kan det stå en gammal rostig handtrallegräsklippare. De har en "naturlig" trädgård som de säger.
Bilen de äger är i regel ett gammalt rostigt volvoskåp (så att Fido, Karo, Labbe eller Balle får plats) med söndertuggad klädsel.
Oftast så betecknar de sig själva lite hurtfriskt som hundmänniskor, "Vi hundmänniskor är lite speciella" *Hö! Hö!* och får det att låta som något speciellt och ovanligt fyndigt. Det finns "Båtmänniskor", "MC-människor" och "Skitätarmänniskor" och de är naturligtvis lite speciella de också men det är inget som de jämt och ständigt måste tala om.
Kvinnan i hundägarfamiljen är oftast fet, ful och arbetslös eller sjukskriven, alternativt jobbar hon på det lokala äldreboendet och karln i hushållet kör ofta med biker-wannabestilen med tillhörande larviga nygjorda tatueringar (tattor är lika tufft som stora hundar, WHAOW!) trots att det var länge sedan han var tonåring.
I bästa fall jobbar han på någon verkstad, fabrik eller lager. Välutbildade kavajer och kontorsfjantar har sällan hundar.
Nu minns jag en liten anekdot som jag måste berätta. Är ni intresserade? Ok!
När jag var ung, nitton-tjugo år så träffade morsan en jävla idiot till pojkvän. Det tog slut efter något år som tur var. I alla fall så hade puckot två jävla hundar, sådana där fula, små kompakta pittbullar (Varför skaffar man sig hundar som är extra fula?), det var en hane och en hona. Vi kan kalla dem Ballan och Fitto.
De stank skit lång väg och dreglade till morsans fasa ned hela lägenheten och ibland fick Ballan och Fitto för sig att knulla mitt i natten och ylade och förde ett jävla liv.
Jag hade flyttat hemifrån för länge sedan men ibland var jag och hälsade på och käkade middag uppe i morsans lägenhet. Gubbjäveln hatade mig (gubbjäveln skriver jag, det slog mig nu att han inte var äldre än vad jag är idag) och jag honom. Stämningen vid matbordet var oftast en smula obehaglig. På allt elände så satt alltid hundjävlarna runt mig och tiggde, flåsade och spred sin stank. Jag hatade dem men de var tydligen för dumma för att begripa det.
En dag var jag ensam i lägenheten tillsammans med hundarna. Jag hade väl haft en ordentligt suparperiod eller något och gjort mig helt black och var tvungen att käka där, minns inte så noga omständigheterna. Hur som helst så satt jag där vid köksbordet och vräkte i mig korvmackor och hundjävlarna satt intill och tiggde och stank.
-"Nämen, vill mina små gullegosisar ha mat? Vill ni det era små fula jävla idioter?"
Voff! Fnys! Svarade de. Hundar är ju som sådana att de slukar allt direkt, som om någon försökte rycka maten ur käften på dem.
Jag gick bort till kylskåpet, hämtade några grillkorvar och sprättade försiktigt upp dem, sedan fyllde jag dem med tabasco, peppar och salt. Jag formligen dränkte korvarna i tabasco och det var nog mer salt än köttmos i dem.
Sedan kastade jag åt dem varsin korv och de slök dem hela med en gång.
Sedan blev de sittande och bara glodde tomt rakt fram. Hade de varit med i en tecknad film så hade det bolmat ut rök ur deras öron och slagit eldkvastar ur deras käftar.
Det var ett under att de inte fick njursvikt eller något. När gubbjäveln kom hem så tror jag att han fick hälla upp litervis med vatten åt dem.
-"Det var helvete vad de var törstiga idag! Och inte verkar de vilja ha någon mat heller. Kan de ha blivit sjuka tro?"
Minns jag att han sade
De tiggde aldrig mer mat av mig. Aldrig någonsin.
Peronligen har jag inget emot hundar, deras ägare däremot skulle ha strrryk.