
500 eller femhundra
-
- Site Admin
- Posts: 2475
- Joined: 01 Jan 2001, 01:01
- Location: Vasa - Finland
- Contact:
500 eller femhundra
Det är bra hellboy. 500 inlägg är en bedrift, även för en spammare som du
Ett plus i kanten för att du fick med Håkan Hellström i ditt jubileumsinlägg.

500 eller femhundra
Spammare var ordet..........nåja han är ganska hygglig irl så vi får väl låta han hållas 

500 eller femhundra
hellboy wrote:hellboy är en hyvens kille i sveriges bästa stad







Skitarna ska va' lika långa i år
500 eller femhundra
Tyckte väl att det skulle finnas en femhundratråd här. Det får bli en dikt av Karin Boye:
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Last edited by Långis on 25 Mar 2005, 13:51, edited 1 time in total.
-
- Site Admin
- Posts: 2475
- Joined: 01 Jan 2001, 01:01
- Location: Vasa - Finland
- Contact:
500 eller femhundra
Så var då också Spekpanna en obotlig alkoholist. Grattis 

500 eller femhundra
tack, nu är alla mina drömmar uppfyllda 
